Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tsar Boris och hertig Karl. Förbundsplanerna mot Sigismund. Teusinafredens upprifvande och tvisten om Estland (1598—1604)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
hålla landet på krigsfot för att icke behöfva gifva efter för deras
ohemula anspråk. Han lät med en viss sarkasm förstå, att
man nog kunde ernå fred med Ryssland, men mot afstående af
Narva och Reval och med utsikt att sedermera tvingas
bort-gifva också Viborg, utan att tsaren därför skulle hålla freden
längre, än han funne för godt.1 Och då en tid därefter Anders
Lennartsson enständigt yrkade på fred eller stillestånd
med Polen, svarade hertigen med en påminnelse, hur Kexholm
i oträngdt mål bortgifvits, utan att man därför kommit till
pålitlig fred med Ryssland.2 Tsarens verkliga afsikter syntes så
mycket ovissare, som han lämnat hertigens sista hänvändelse
obesvarad och kvarhöll budbäraren i Moskva. Både vid finska
och estländska gränsen hade ryssarna börjat locka och tubba
svenska undersåtar på sin sida; myndigheterna lämnade utan
afseende de reklamationer, som med åberopande af
fredsfördraget framställdes.3 I nov. 1602 hölls emellertid vid Systerbäck
en af de i Teusinatraktaten föreskrifna
»klagomålsrannsaknin-garna», och sedan därvid de vanliga fallen af gränsröfveri och
hästtjufnad beifrats, bragtes också frågan om öfverlöparna
principiellt på tal. Ryssarna sökte därvid som vanligt häfda
tsarens rättighet att taga i sin tjänst en hvar, som ansökte om
hans nådiga beskydd, och påvisade fall, då äfven svenskarna
mottagit öfverlöpare. Men då man från svensk sida åter och
åter framhöll fredsfördragets uttryckliga bestämmelser, lofvade
ryssarna till sist, att deras vojvoder skulle hemställa om
utlämnande af alla öfverlöpare.4 — För öfrigt förflöt också vintern
1 Berg, Riksdagen i Stockholm 1602, 77.
* .. Men hurudana then freden nu är, thet hafue wy handom röön,
så att man icke weet sigh någen stund för ryssen fry. Så är fuller och edher
meening, att man skulle och göre med the Pålacker.» Hertig Karl till And.
Lennartsson 7 jan. 1603. RR.
8 Samuel Nilsson och Bengt Larsson till hertig Karl, Narva 28 juni
1602. Orig. Bref till hertig Karl. — Hert. till And. Larsson och Er. Klasson
26 sept. RR.
4 »... Ja sade de och, deres storförstes nåder hafue ochså konungabarn
söcht så wäl som ringe män och blifuid där myndige och wäl optagne. Der
opå swarades, att til wår stormechtige herre hafua och kommit konungabarn
och förstessöner aff fierran land, och när de där een tyd lång sig hafue
för-söcht efter deres wilie, seden är dem wordet efterlatid fryt att wandre uti
deres land igen; ded hafua icke de konungasöner och andre, som til Rysland
hafua rymdt, någed til att beröme uthaf. Och de förlöpere, tiuffuar och
skälmer, som der skulle hafue blifuid myndige män, giffuer och eder store
herre föge beröm äreförgätne och landzlöpere högt att opsettie udi sitt
land. Wid thet swared flatnade de och hengde hufuud nider.» Muscov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
