Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tsar Boris och hertig Karl. Förbundsplanerna mot Sigismund. Teusinafredens upprifvande och tvisten om Estland (1598—1604)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
förut och fordrade, att hertigen skulle affarda en ny beskickning
till Moskva; han hade till och med i sitt kansli låtit utarbeta en
vidlyftig deduktion, som bestyrkte dem med historisk bevisning,
från äldsta tider förd fram ända till de sista årens rättstvist med
hertigen. Detta aktstycke tillsändes hertigen jämte tsarens
skrifvelse och föranledde från hans sida en motsvarande
vederläggning. Han bestred de ryska påståendena, att
ordensmästarna skulle ha afträdt några rättigheter till de moskovitiska
storfurstarna; i hvarje fall hade dessa bort göra dem gällande,
medan Lifland lydde under orden och riket, icke sedan man i
Teu-sinafreden erkänt Sverges rätt till Estland. Konung Johan hade
ingalunda svekfullt bemäktigat sig Lifland, medan tsar Ivan
varit illa ansatt af andra fiender, utan han hade endast på
lofligt sätt bekrigat tsaren, sedan denne brutit gällande fred.
Hertigen hade slutligen ingalunda lofvat afstå Narva och Dorpat
till tsaren, utan i stället mottagit de frikostigaste löften af denne
och sedan förgäfves väntat på deras uppfyllande. Den osämja,
som en hop papister lyckats väcka mellan hertigen och hans
kunglige frände i Polen, skulle man veta att utan tsarens
inblandning bringa till fred och förlikning igen. I sin officiella
svarsskrifvelse till tsaren erbjöd sig hertigen att skicka sändebud
till Systerbäck och därifrån vidare till tsaren för att mottaga
hans bekräftelse på freden.1 Hertigen synes verkligen ha väntat,,
att tsaren ändtligen skulle inlåta sig på en uppgörelse och
skicka sändebud till gränsen.2
Under tiden hade hertigen också sin uppmärksamhet
alltjämt riktad på sin oroliga och opålitliga ryska grannes
mångahanda utländska förbindelser. Det kunde icke glädja honom,
att det vänskapliga närmandet mellan Ryssland och Danmark
syntes fortfara ännu efter prins Hans’ död. Och han tadlade
sin ståthållare i Narva, emedan denne försummat att skaffa
upplysningar om ändamålet med den beskickning från Lybeck och
Stralsund, som i mars 1603 hade passerat staden på väg till
Moskva.8 I själfva verket innebar den ett sista förtvifladt
försök af den splittrade och försvagade hansan att åter vinna till-
1 Hertig Karl till tsar Boris, Kalmar 28 sept. 1603. RR. Svar på den
rulla, som sändes med hertigens tolk och tjänare Anders Pedersson från
Ryssland, samma dag. Hert. till Arv. Tönnesson 4 okt., ib. Registraturet
är för denna tid svårt skadadt af fukt och skriften delvis utplånad.
* Hertig Karl till grefve Moritz (Leijonhufvud) 30 dec. 1603, ib.
(Waaranen II, 72 f.)
8 Hertig Karl till Samuel Nilsson 27 aug. 1603. RR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
