- Project Runeberg -  Sverge och Ryssland 1595-1611 /
84

(1907) [MARC] Author: Helge Almquist - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tsar Boris och hertig Karl. Förbundsplanerna mot Sigismund. Teusinafredens upprifvande och tvisten om Estland (1598—1604)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

med stark känsla af maktens ansvar och den äldre dynastiska
liniens rättigheter, den ryske uppkomlingen för att erhålla
kyrkans helgd och adelns erkännande af sitt själfhärskardöme.
Bådas regering blef en fortsatt hårdhändt kamp mot de
undanskjutna magnatätternas opposition och båda funno biträde af
en mäktig skrifvarklass och en ny aristokrati, i Ryssland
närmast bestående af tsarens talrika fränder och klienter.1 Men
medan i Sverge striden fick en god del af sin innebörd från
motsättningen mellan papistiskt väsen och nationell
protestantism, betingades den i Ryssland först allenast af de
täflande kotteriernas intressen, senare af de med lifegenskap
hotade bondemassornas opposition mot sina förtryckare och deras
längtan efter kosacklifvets laglösa frihet. Bland de missnöjda
magnaterna uppstod småningom tanken att förbinda sina anspråk
med det sken af legitimitet, som endast en föregifven ättling
af det utslocknade härskarhuset kunde erbjuda.

Liksom Boris’ inre politik var en fortsättning af tsar Ivans
stränga räfst med högadeln och dess från
delfurstendöme-nas tid nedärfda traditioner,1 så upptog han också mot Sverge
och Polen densammes lifländska anspråk. Brytningen mellan
de båda maktkräfvarna i Sverge syntes bereda honom tillfälle
att vinna sina syften genom att bakslugt utbjuda sitt understöd
åt hertig Karl. Han hoppades finna denne redobogen att till
erkänsla afstå det Sigismund tillgifna Estland och därmed
påtagligt ställa sig i tsarens tjänst, liksom han indirekt redan gjort
det genom att hota den svensk-polska unionens bestånd. Inom
konungens parti iakttog man med stor förskräckelse detta
närmande mellan hertigen och tsaren, tillskrifvande den förre
initiativet,2 och man hindrade efter förmåga deras diplomatiska
meningsutbyte.8 I själfva verket mötte hertigen med nedärfd

1 Platonov 220, 271 f.

2 Typotius i sin Relatio historica de regno Sveciæ... (Frankfurt 1605)

s. 41 f. berättar, att hertigen på tal om Kexholms öfverlämnande ytttat: »Si

mihi molestiores fuerint Poloni, ego in eos cum Moschos tum Tartaros con-

citabo.» Det heter vidare om Narvas eröfring 1599 (ib.): «Et in aduersa Na-

rua Moschi gratum Stolpii aduentum machinis displosis indicarunt. Nam in

hac discordia vicinorum aut quiescent aut augescent.» Om den ryska
beskickningen till Sverge 1599 (ib. 47): »Moschorum Magnus Dux Legatos ad
Principem Carolum misit circa hoc tempus, et paulo ante Rex Daniæ. lilius iam
ante societatem et amicitiam, uti apparuit in deditione Kexholmii, appetiuit.»

8 Jfr en relation från riksdagen i Stockholm 1599 (ur Martini Aschanæi
saml., vol. Fbj; dep. i RA; tryckt hos Ahlqvist, Bidrag till svenska kyr-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:53:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sveroryss/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free