Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl IX, Sigismund och den förste falske Dmitrij. Polsk-ryska intriger mot Sverge (1605—1606)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
öfverskred han gränsen och lyckades hastigt underlägga sig en
stor del af Ukraina. I Moskva härskade sedan årets början stor
förskräckelse öfver pretendentens framträdande och den
tilltagande jäsningen inom riket. Den alltjämt växande
invasionshären blef lyckligtvis uppehållen vid Novgorod Severskij, tills
tsaren samlat sina stridskrafter och blifvit stark nog att tillfoga
den ett nederlag (jan. 1605). Men medan de moskovitiska
trupperna förgäfves sökte återtaga det strategiskt viktiga
Kromy, lyckades pretendenten att i Putivl nyorganisera sin här.
Ställningen var därför ånyo kritisk för tsar Boris, då denne
plötsligt insjuknade och dog (13 apr. 1605). Hans
diplomatiska aktion mot pretendenten hade i Varsjava endast inbragt
honom försäkringar, att republiken icke hade någon del i
dennes tilltag. Lika litet kunde patriarken Jovs herdabref mot den
förlupne Grisjka inverka på den för Dmitrij allt lifligare intagna
folkmeningen. Boris’ son Feodor blef visserligen i Moskva utan
gensägelse hyllad som tsar, men det visade sig snart, att
Go-dunovernas välde i själfva verket störtat med hans förhatade
fader.1
Om alla dessa händelser lät den strängt genomförda
gränsspärrningen endast sparsamma och motsägande rykten komma
till Sverge, men konung Karl fick småningom mer intresse för
tsar Boris’ mellanhavande med munken Grisjka.2 På tsarens
budskap af aug. 1604 hade han som vanligt svarat med att
framhålla sina egna besvär och kraf. Han hade manat tsaren
att till 15 maj 1605 afFärda en beskickning till Systerbäck för
att möta de redan utsedda svenska ombuden och bekräfta
Teu-sinafreden. Samtidigt hade konungen låtit förstå, att han som
en fredsälskande potentat skulle lägga sig vinn om den
uppgörelse med Polen, som främmande medling just vid denna tid
tycktes ställa i utsikt.8 — I enlighet med detta budskap
bemyndigade konungen i själfva verket sina ombud i Finland
att invänta ryska kommissarier. Men samtidigt fann han sig
1 Om Dmitrijs infall i Ryssland: Hirschberg, Dymitr, 72 f.; Pierling
III, 126 f.; Waliszewski 157 f.; Kostomarov I, 127 f.; Platonov 258 f.
2 Jfr s. 83. — Gränsen mot Littauen hölls likaledes spärrad. Kostomarov
I, 156.
8 Karl IX till tsar Boris, Stockholm 10 nov. 1604. RR. (Waaranen II,
1SS £)• Jfr konungens bref till Arv. Tönnesson 24 nov. (RR) och till grefve
Moritz (Leijonhufvud) 30 dec. (ib.; Waaranen II, 72 f.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
