Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl IX, Sigismund och den förste falske Dmitrij. Polsk-ryska intriger mot Sverge (1605—1606) - Karl IX:s undsättningsanbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9i
mare än förut mot sin svenske granne och kanske rent af
anhålla om hans bistånd; konung Karls förhoppningar och afsikter
inför en sådan eventualitet kommo till synes i de instruktioner,
som han fastställde för sina utsedda underhandlare. De
befalldes att alltjämt kräfva Teusinatraktatens bekräftande, men borde
särskildt akta på, att den stadfästes för all framtid, med
afskaffande af den besvärliga och vanskliga förnyelsen efter hvarje
tronskifte. De skulle vidare fordra, att råläggningen i
Lappmarken bragtes till slut, men med vanliga argument afvisa alla
ryska anspråk på Estland. Till sist borde de låta förstå, dock
utan åberopande af konungens mandat, att tsaren med större
båtnad kunde söka Sverges vänskap än Danmarks eller tyska
furstars. Om tsaren förefölle vara i svårt betryck,
skulle de framkomma med en erbjudan om väpnad
hjälp från Sverge, på villkor att tsaren besoldade
undsättningstrupperna och till konungen afträdde
åtminstone Kexholm och Ivangorod; i sista hand skulle
de dock få afpruta denna ersättning till en fördelaktig
gränsreglering i Lappmarken jämte uttryckligt uppgifvande af alla
ryska anspråk på Estland och Lifland. — I en supplerande
instruktion ålades de att påyrka upphäfvandet af den bestämmelse
i rågångsbrefvet af 25 mars 1596, enligt hvilken befolkningen i
lappbyarna Maanselkä, Kitkajärvi och Kuolajärvi skulle
utvandra till Ryssland.1
Medan de svenska kommissarierna underhandlade med
myndigheterna i Nöteborg om platsen för de blifvande
förhandlingarna, fick konungen (i mars 1605) svar på sin sista
hänvändelse till tsaren. 2 Denne hade icke vidare något att
invända mot ett gränsmöte, men fordrade dess förläggande till
Narva i stället för det af konungen föreslagna Systerbäck. Af
större vikt var den återkomne budbärarens meddelande, att han
af sina ryska pristaver blifvit utfrågad, huruvida tsaren icke
kunde erhålla något värfvadt krigsfolk från Sverge, och därpä
gifvit till svar, att tsaren i denna sak själf borde underhandla
med konungen. Denne hade redan förut befallt sändebuden
1 Fullmakt för kommissarierna, Jöran Klasson (Stiernskiöld), Bo
Ribbing, Mats Larsson (Kruus), Arvid Horn och Arvid Tönnesson (Wildeman),
12 febr. 1605; instruktion och memorial samma dag; undervisning om
gränden samma dag. jRjR.
9 Calendaria Caroli IX. Den 25 mars »kåm Jörren Broms igen från
^luskogh».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
