Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl IX, Sigismund och den förste falske Dmitrij. Polsk-ryska intriger mot Sverge (1605—1606) - Karl IX:s inblandning i Dmitrijs giftermålsplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
under sken af en väntjänst inblanda sig i dennes egna
angelägenheter. Dmitrijs polska giftermålsplaner hade af ryktet
vrängts på mångahanda sätt; konung Karl hade vid denna tid
försport, att han ämnade äkta Sigismunds syster, prinsessan
Anna. En sådan förbindelse måste vara Sverges intressen till
skada, och konungen sökte förhindra den på ett sätt, som är
betecknande för honom själf — och tiden. Samuel Nilsson
fick icke blott anvisning att för de befallningshafvande på
Ivangorod framhålla de stora faror, som tsarens giftermålsplan måste
innebära för den ortodoxa religionen. Han skulle också anförtro
dem, hvad man i Sverge menade sig veta om den påtänkta
brudens mindre prisvärda enskilda lif. Ryssarna mottogo dessa
förtroliga föreställningar, men uttalade genast sitt tvifvel,
huruvida det vore rådligt att låta dem komma till tsarens öron.
Och senare fann sig Saltykov föranlåten att afvisa allt vidare
tal om saken såsom förklenligt för tsarens värdighet.1
Underrättelserna från Ryssland blefvo småningom allt mindre
hugnesamma, och bakom deras stundom fantastiska formulering
kunde man skymta den allvarliga fara, som hotade Sverge från
1 Om denna intressanta episod i Karl IX:s förbindelser med Dmitrij
har man icke alltför riktig upplysning, då konungen själf insvepte saken i
<en viss hemlighetsfullhet. Af konungens bref till Peder Nilsson 9 nov. 1605
(RR) finner man, att han gifvit Samuel Nilsson nödig instruktion i detta
ärende; konungen finner det vara af stor vikt: . . dy wy sågo gierne,
att mann med all lämpe mann kunne förhindre dett giftermåhlett, dy dett
blifuer Swerigis Crono inthett gagnelig, huar dett hade sin framgång». Den
19 nov. sände han till Arv. Tönnesson ett formulär (ib.) för
hänvändelse till vojvoden på Nöteborg: . . jag hafuer något att uppenbare dig,
dett som ahngår din Zaar och Stoorfurste til sitt lif och lefuerne och dett heele
muschouske rykett til skade och fördärf». Jfr konungens bref till Arv.
Tönnesson 12 nov. och instr. för Jöns Nilsson 13 nov. (ib.). För öfrigt
synas alla hithörande vittnesbörd från konungens sida vara förkomna. Men
-ett bref från Sam. Nilsson till Ax. Ryning och Ped. Nilsson (Narva 3 febr.
1606; orig. MuscovFörhandL, Karl IX:s tid) relaterar utförligt det svar
han mottagit af myndigheterna i Ivangorod. Ryssarna hade funnit det
»rätvist och berömligit, ath then ene naboren warner den andre till thet bäste»,
men de tvekade att inberätta saken till tsaren, innan den förnämste vojvodens
mening blifvit inhämtad. Denne fann sig föranlåten att sedermera afvisa
allt ytterligare tal om saken, såsom förklenligt för tsarens värdighet. »Och
hwar man än hadhe wettet sådant förseende medh henne, thet the doch
icke förmodhe willie heller tro kunne, szå hadhe man heller bort skyle
hennes förseende och skam i så måthe än således opteckien, såsom skedt är,
efter hon är af samma familie och sleckte som idher herre, konungh Carl
af kommen och honum med när skylskap förwant ...» — Om arten af
konungens insinuationer mot prinsessan torde hans Rimkrönika (utg. af
Bergius, Stockholm 1759, s. 71) gifva någon föreställning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
