Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Karl IX, tsar Vasilij och röfvaren i Tusjino. Förhandlingar om undsättning från Sverge. Fördraget i Viborg 1609. (1606—1609)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
ty redan 14 febr. 1608 var Petrejus i Moskva, där han fick
till tsaren öfverlämna konungens bref af 27 aug. 1607 och
munt-ligen försäkra honom om sin herres vänskap.1 Tsar Vasilij
ansåg sig emellertid i moskovitisk förhäfvelse alltjämt kunna
afvisa dylika anbud. I sitt svar gaf han dessutom intet visst
besked om fredens bekräftande och synes icke korrekt ha
återgifvit den svenske konungens titlar.2 Petrejus återkom, till
Sverge i början af april 1607; för konungen måste det vara en
hugnesam nyhet, att tsar Vasilij ännu icke störtats af
polackernas intriger.8
Medan Petrejus utförde sitt diplomatiska uppdrag, hade
emellertid Bernt Nyman återkommit till Sverge med sitt besked.
Trots tsarens förhäfvelse hade konungen beslutit sig för en ny
vänskaplig hänvändelse till denne. Tsarens resor i Ryssland
förklarade han sig icke lägga sig i eller fråga efter, men han
påminde, huru han yrkat på fredens bekräftande och erbjudit
sin hjälp mot tsarens talrika fiender. Om tsaren nu också
obetänksamt afvisat detta anbud, kunde konungen dock icke
önska hans olycka. Påfven, kejsaren och konungen af Spanien
traktade alltjämt efter hans fördärf och hade inlåtit sig i
komplott med de i Ryssland fångna polackerna. Dessa hade lofvat
att med kosackernas bistånd jaga tsaren ur landet, om de
katolska potentaterna blott ville sända dem 10,000 man till hjälp.
Tsaren borde därför hålla dem i bättre förvar och icke låta
^m utsprida dylika rykten om förhållandena i Ryssland.
Ko-flungen för sin del kände väl till tsarens svåra ställning och
0r^dan i riket, eftersom han därom erhölle underrättelser både
från kejsaren, turkiske sultanen, konungen i Persien och andra.
tt&n hade sig bekant, att kosacker, tatarer och polacker icke
läte tsaren skicka sändebud till patriarkerna i Konstantinopel
°cti Antiokia för att rådgöra om den grekiska kyrkans hotade
st^llning. Konungen erbjöd sig att öfver Frankrike befordra
s^cJana bud till Konstantinopel. Eftersom tsaren nu tycktes
Vl\ja skicka sändebud till gränsen, borde han laga, att de vore
^I^vangorod till 29 juni.4
1 Se sid. 114. Bantysj-Kamenskij IV, 139.
3 Dessa upplysningar vinnas ur konungens svarsbref af 18 april 1608.
förmodligen ville tsaren icke uppgifva tsar Boris’ anspråk på Lifland.
3 Calendaria Caroli IX. »1608 apr. 11 kåm Pelle Pedersån igen från
^vsland medh godh beskedh, tes gudi ware låff».
4 Karl IX till tsar Vasilij, Örebro 1 mars 1608. RR. Bantysj-Kamenskij
^ > 139 (brefvet öfverlämnadt 29 juni).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
