Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Karl IX, tsar Vasilij och röfvaren i Tusjino. Förhandlingar om undsättning från Sverge. Fördraget i Viborg 1609. (1606—1609) - Nya svenska varningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med denna skrifvelse affärdades rysstolken Peter Guttry
och Timofej Gaikin. Sedan konungen erhållit tsarens bref med
Petrejus, beslöt han emellertid att sända denne tillbaka med ett
nytt budskap. De hastigt skiftande händelserna i Ryssland
kunde med ens omstämma tsaren, och den diplomatiska
samfärdseln var i hvarje fall användbar till politiskt kunskapande.
De pågående stilleståndsunderhandlingarna med Polen erbjödo
ett lämpligt påtryckningsmedel.[1] Konungen uppmanade tsaren
att förklara sig, om han menade allvar med sin vänskap. Ryska
sändebud hade icke hörts af, och konungen kunde därför bli
föranlåten att lyssna till de polska fredsanbud, som redan
framställts. Samtidigt fordrade han utlämnandet af en svensk
öfverlöpare, troligen för att af denne erfara något om ställningen i
Ryssland.[2]
Konungen hade redan förut låtit de ryska gränsvojvoderna
få kännedom om underhandlingarna med Polen; han hotade att
ingå förbund med detta land, om han ej till 24 juni finge
nöjaktigt besked från tsaren. För den händelse att de upproriska
i Ryssland höllo på att få öfverhanden, skulle de svenska
gränsmyndigheterna emellertid erbjuda omedelbar hjälp.[3] Något
senare upprepade konungen i ett nytt bref till tsaren sitt yrkande,
att sändebud skulle affärdas till Narva. Samtidigt varnade han
ånyo tsaren för papisteraas intriger, särskildt med hänsyn till
rykten om att de katolska potentaterna ämnade göra
Siebenbürgen, Moldau och Vallakiet jämte Kievs vojvodskap till ett
katolskt ordensland; detta skulle komma att utgöra ett ständigt
hot mot Ryssland och den grekiska religionen.[4] Dessa rykten
hade konungen måhända erfarit af den landsflyktige moldauske
»fursten» Jankul, som en tid vistats i Sverge och som konungen
sedermera rekommenderade till tsarens välvilja och understöd.[5]
De ryska gränsvojvoderna hade åter blifvit ovilliga att
släppa svenska budbärare in i landet. Petrejus uppehölls i Narva,
under förebärande att man i Ivangorod icke erhållit några
instruktioner i denna sak från Moskva. Efter åtskilligt trug
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
