Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Karl IX, tsar Vasilij och röfvaren i Tusjino. Förhandlingar om undsättning från Sverge. Fördraget i Viborg 1609. (1606—1609) - Pskovs affall från Vasilij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mottog vojvoden konungens bref och lofvade skicka dem till Moskva;
Petrejus måste återvända med oförrättadt ärende.[1] Samtidigt
förspordes tecken på att söndringen i Ryssland spridt sig äfven
till de mot Sverge gränsande landsändarna, hvarifrån alla
pålitliga trupper dragits till Moskva. Inom Ivangorods län skulle
tsar Vasilijs namn ha uteslutits ur kyrkobönerna. De svenska
ståthållarna befalldes därför att efterhöra, om tsaren ännu vore
vid makten; konungen menade, att han i så fall hade förrädiska
tjänare i Ivangorod, ty det vore kristen sed att bedja för
öfverheten.[2] Konungen lät också utfärda och i gränstrakterna sprida
ett manifest till »de ryska ständerna». Han förklarade sig med
bedröfvelse ha erfarit rykten, att tsar Vasilij skulle vara död
och att konungen i Polen ville till regent insätta en skälm, af
samma slag som Dmitrij, den ryska nationen till förklening och
spott. Som han därmed afsåge att utrota alla förnäma ryssar,
af världsligt och andligt stånd, borde dessa sätta sig till
motvärn och därvid lita till konungens hjälp. Han vore redo att på
den ryska nationens begäran komma den till undsättning på
egen bekostnad med inländskt och främmande krigsfolk.[3]
I själfva verket var tsar Vasilijs myndighet i Ivangorod och
hela det pskovska området fullkomligt undergräfd. Hans
skatteutpressningar hade förbittrat småfolket i Pskov, som sedan
gammalt låg i delo med köpmansaristokratin och redan förut haft
revolutionära anlopp. I maj 1608 återvände dit en skara
streltser och bojarsöner, som vid Bolchov råkat i röfvartsarens
händer, men behandlats väl och återfått friheten, sedan de svurit
honom trohet. Dessa började kraftigt agitera till hans förmån
i det pskovska området, och rörelsen vann framsteg trots
vojvoden Sjeremetievs straffexpeditioner. De upproriska satte sig
i förbindelse med en af pretendentens höfdingar, Feodor
Plestjejev, som med sina vilda skaror förmådde stora delar af
landsbygden att svära den nye Dmitrij trohet. Begynnande rykten,
som kunde tyckas besannade i konungens manifest, hade väckt
farhågor, att tsar Vasilij skulle draga de i Pskov sedan gammalt
hatade »tyskarna» till sin hjälp. En sammansvärjning bildades
bland det uppfanatiserade småfolket, och staden öfverlämnades
genom förräderi åt Plestjejev (2 sept. 1608). Denne blef vojvod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
