Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Karl IX, tsar Vasilij och röfvaren i Tusjino. Förhandlingar om undsättning från Sverge. Fördraget i Viborg 1609. (1606—1609)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Nöteborg och Kexholm. I det längsta sökte tsar Vasilij undgå
nödvändigheten att lita till hjälp från konung Karl och hans
rike, hvilket ett par decennier tidigare visat sig som en
fruktansvärd fiende och liksom Polen var ett kättarland, visserligen
icke smittadt af den värsta latinska vidskepelsen. Men sedan
han genom det förnyade stilleståndet med Polen förgäfves
vädjat till republikens förmynderskap öfver sina egensinniga och
själfsvåldiga söner, vände han sig i sitt värsta trångmål till
Polens mäktiga fiende och köpte dess hjälp. Det skulle
visserligen småningom visa sig, att Kexholms afstående och
kättar-härens inkallande väckte opposition hos ett ryskt nationalparti,
ledt af hierarkin och främst bestående af kosacker och streltser,
hvilka intet förstånd hade för bojarernas och bojartsarens
högvisa politik. Det var också från början fara värdt, att den
polske konungen och republiken icke med själaro skulle åse,
huru den baksluge svenske usurpatora förde en här djupt in i
Ryssland. Den svenska undsättningens påkallande var ett
kraftigt botemedel mot stundens onda, men det kunde befaras för
framtiden medföra vådliga och djupt ingripande verkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
