Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fälttåget i Ryssland 1609—10. De la Gardie och Skopin-Sjujskij. Moskvas befriande och slaget vid Klusjino (Mars 1609—juni 1610) - Upplösning inom upprorspartiet, planer att välja Vladislav till tsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 207
kommo från det stora röfvarnästet underliga tidender, som
tycktes spå dess härskare en snar ändalykt.
Pretendentens ställning hade under de polska
kommissariernas underhandlingar i Tusjino blifvit alltmer hotad och till
sist ohållbar. Den 6 jan. 1610 hade han med en skara af sina
trogna flytt undan vidare förödmjukelser till Kaluga, som var
starkt befäst och hade lätta förbindelser med kosacklandet i
söder.1 Denna händelse framkallade i Tusjino stor förvirring;
soldknektarna plundrade den afvikne tsarens hus; samtidigt
beskylldes Ruzynski att ha skrämt bort sin herre. Stora
kosackskaror följde småningom efter till Kaluga; Maryna bönföll än
om Sigismunds nåd, än manade hon polackerna till trohet mot
Dmitrij. Ruzynski och hans stallbröder kunde dock icke längre
knyta sina förhoppningar till kosacktsaren; det var mer lockande
att sälja sina tjänster åt den polske konungen. De tusjinska
bojarerna och patriarken Filaret hade afböjt att erkänna
Sigismund som sin herre, men efter pretendentens flykt ingingo de
med polackerna en gemensam förpliktelse att icke erkänna tsar
Vasilij eller välja någon annan rysk bojar till tsar. Samtidigt
affardade de till det kungliga lägret en beskickning, som skulle
erbjuda Vladislav tsardömet, men på villkor, som skulle
säkerställa deras och landets intressen. De utskickade, bland hvilka
märktes Mich. Gleb. Saltykov, hans son Ivan Mich. Saltykov
och Feodor Andronov, mottogos af Sigismund i audiens 21 jan.
1610 och hänvisades till underhandlingar med några af
senatorerna. Dessa hyste misstro till ryssarnas erbjudande och drogo
i betänkande att skicka konungasonen till detta folk af barbarer
och upprorsmakare. Republikens intressen bjödo dock, att man
icke lät ett så gynnsamt politiskt tillfälle gå sig förbi.
Konfessionsfrågan väckte stora svårigheter, men man lyckades slutligen
komma till enighet.2 Den 4 febr. 1610 utfärdade konung
Sigismund ett till de ryska ständerna ställdt manifest, i hvilket han
kungjorde de öfverenskomna villkoren för Vladislavs val. Genom
1 De förenade fältherrarna erhöllo 1 febr. 1610 följande underrättelse:
»Om Dimitris persoon berättede dhe, att det är wistt att Rosinski hafwer
öfwerfallit och slagitt honom. Men om hann ähnnu är i lyfwett eller icke,
wiste the inthet, dogh ähr hann så förswunnen, att ingen weett hwar hann
är.» — Cit. »kunskaper af några polacker 1 febr. 1610».
* Om röfvartsarens flykt och Tusjinos förhandlingar med Sigismund:
Hirschberg, Maryna, 161 f., Kostomarov II, 310 f., Ilovajskij 151 f.,
Wali-szewski 328 f., Widekindi 149 f. efter Kobierzycki 152 f., 199 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
