Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Ryssland under polskt välde och Sverges kraf på vederlag. Det första landtvärnet och valet af en svensk prins till tsar. Novgorods eröfring och fördraget 1611. (Juli 1610—juli 1611) - Vladislavs val
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
missarierna måste smuggla bref till de svenska myndigheterna
med begäran om ett möte, som skulle ge dem tillfälle att rymma
sin väg tillbaka till tsaren.1 Bönderna i länet hetsades till
fientligheter mot det krigsfolk, som sändts från Viborg att mottaga
fästningen. Dessa snapphanar och de kexholmska skyttar, som
understödde dem, blefvo (4 juli 1610) grundligt slagna af
svenskarna.2 Kexholm blef därefter värre ansatt, men belägringen
började på allvar, först när De la Gardie i sept. 1610 anländt
till staden. Han hoppades i början att få den i sitt våld med
petardering, men den visade sig starkare än han trott.
Förgäfves sökte han skrämma dess försvarare till underkastelse med
ryktet, att Gustaf Adolf anländt till Åbo med friska trupper och
fullständig belägringsattiralj. Den käcke biskop Silvester och
hans stallbröder togo lika litet intryck af underrättelsen, att Jama,
Koporje och Ivangorod visade mer tillmötesgående mot
svenskarna. Däremot synes deras mod ha sjunkit något, då de
skär-rnytslande bönderna i länet på nytt tvungos till underkastelse
(nov. 1610). Men de hade då redan låtit den svenske fältherren
veta, att de som tsar hyllade Vladislav, den polske konungens
son, och litade till hans mäktiga hjälp.8 Inför den hotande
svenska faran hade de följt det föredöme, som Moskva och Novgorod
af andra bevekelsegrunder hade gifvit.
De la Gardies varningsord hade icke kunnat öfvertyga de
moskovitiska bojarerna om de vanskligheter, i hvilka de blindt
ville kasta sig. Det är visserligen icke otroligt, att det redan
vid denna tid fanns antydningar till ett svenskt parti i Moskva
och att detta sökt motarbeta de polska tronföljdsplanerna. Det
är möjligt, att Vas. Vas. Golitsyn, då han fann sina planer att
själf komma på tronen utsiktslösa, upptagit den svenska kandi-
1 »Dhe Kexholmsche Sendebudz klagemål öfuer dhe Kexholmsches ohör-
samhet.» — På omslaget: »Sendebudens zedell till Jochim Berendz». Odat.
svensk öfvers. Muscovib.
* Arv. Tönnessons cit. bref af 19 aug. 1610. Jfr Waaranen III, 95.
8 De la.Gardie till de Kexholmske, vid Kexholm 17 nov.; till Karl IX 9
dec. 1610; kop. Dorp. UB. Widekindi 257. Bland Handl. rör. ryska
kriget finnes en 20 okt. 1610 upprättad tablå öfver det vid Kexholm och i
Nöteborgs län förlagda krigsfolket. Vid den belägrade fästningen funnos
1166 man, ryttare och knektar, »endog the are icke lenge i sender tillstedes,
uthan ryme esomoftast schocketals till deris heemwist . . . och schall man
straffa ehn, så måste man straffe [dem alle] öfver huffudht, efter the äre
lyke godhe.» I Nöteborgs län funnos 383 man, däraf Lorens Wagner med
97 ryttare, Corobel med 150 och Wachof med 60 (skottar och engelsmän).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
