Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Ryssland under polskt välde och Sverges kraf på vederlag. Det första landtvärnet och valet af en svensk prins till tsar. Novgorods eröfring och fördraget 1611. (Juli 1610—juli 1611)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
furste, antingen bland inländske eller från ett främmande
herrskap, hvem Gud ville beskära dem. Det tillkomme sedan den
valde tsaren att stadsfasta och uppfylla fördragen, hvartill
ständerna icke kunde fördrista sig. Man ville i förbund med Sverge
bekämpa polackerna, men som inga penningar funnes till hands
för den svenska härens besoldning, borde De la Gardie lämna
Ryssland och antingen i Lifland eller på annat håll uppsöka
de gemensamma fienderna. I så fall ämnade Novgorod skicka
sina stridskrafter till Moskva att deltaga i belägringen;
landt-värnets redan vunna framgång förebådade en slutlig seger. —
Fältherren svarade på denna framställning, att stadens fientliga
hållning mot Polen gåfve godt hopp om fredlig uppgörelse med
Sverge, men han vägrade att närmare inlåta sig i
förhandlingar, innan Boranov med sin transport blifvit frigifven. De
novgorodska kommissarierna begåfvo sig på detta besked till
Nöteborg, och kort därpå utväxlades verkligen de svenska
fångarna med sitt gods mot de ryska, som De la Gardie hade i
r sitt läger. Fältherren lofvade också frigifva de ryska köpmän,
som anhållits i Reval och Viborg; han hade ännu icke genom
vederbörande ståthållare fatt dem transporterade till sig. Men
han vägrade vid kommissariernas återkomst att låta dem, som
Novgorods fullmäktige, bekräfta fördragen af 1595 och 1609—
10 och att sedan nöjd och fridfärdig draga ur landet.1
Novgorods sista anbud innebar visserligen en väsentlig eftergift
åt De la Gardies ofta upprepade och alltjämt fasthållna fordringar;
och han hade själf lofvat lämna Ryssland, när dessa en gång
uppfyllts. Men som Sverges förnämsta intresse hade han alltid
framhållit ett betryggande tsarval, med hopp om fred och
skälig uppgörelse; men i detta afseende hade Novgorod icke kunnat
afgifva någon förbindelse. Om landtvärnssaken fördes till
seger, kunde visserligen den polska tronkandidaturen anses aflyst
och den närmaste faran undanröjd. Inlöpande tidender från
Moskva gåfvo emellertid vid handen, att den sista
kraftmätningen varit oafgjord, att polackerna ännu höllo sig i Moskva och att
utsikterna voro högst ovissa.2 De la Gardie kunde därför utan
1 De la Gardies cit. bref till konungen 23 april 1611. Efter samma
källa: Widekindi 183 f. (/. u. 224 f.). — Schaum E.
a >... Och ändogh the Nougordske med the Nötheborgeske och någre
andre landh och städher hafue fuller afsagt dhe Påler opå den förhopningh,
att de ryske öfwerster Prokophe Leponou och Bugdan Belskou skole medh
thett krigzfolket, som dhe hooss sigh hafwe och än försambla kune, dhe
Påler utur landet föriaga, så är lyk\yäll oppå de Nougordskes inbillandhe och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
