- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
12

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den Svenska flottan afseglade från Kungshamn 1156 och landade vid
Åbo. Konung Erik hade på förhand underrättat Finnarna om sin ankomst
och förelagt dem såsom vilkor för freden, att de skulle underkasta sig
hans välde och antaga Ghristi lära. Men Finnarne hade församlat en
mäktig krigshär, för att försvara sitt vilda land och sina hedniska seder.

Striden blef blodig. Manfallet var stort på båda sidor. Slutligen
behöll dock den Svenska krigshären öfverhand, och de Finnar, som icke
stupade, måste begifva sig på flykten. Då konung Erik blickade öfver
valplatsen, utgöt han tårar. Det var icke för de tappra Christna af sitt eget
folk, hvilka fallit för christendomens heliga sak, som han gret. «Jag faller dessa
tårar,» sade han, «fördenskull att så många själar hafva här gått till den
osaliga evigheten, de der kunnat frälsas, om de annammat christen tro.»

Ryktet om konungens mildhet och menniskokärlek utbredde sig i
landet och lockade slutligen äfven hans fiender till honom, så att efter
segren landet gaf sig under hans lydnad och folket lät döpa sig.

Sedan konungen qvarlemnat biskopen, återvände han hem.

Fyra år derefter, 1160, den 18 Maj, sjelfva Ghristi
himmelsfärdsdagen, befann han sig vid gudstjensten i Upsala domkyrka. Det kom då
underrättelse, att en fiendtlig styrka visade sig på Fyrisvall. Konungen
lät icke afbryta sin andakt. «Låten mig först fullända detta!» sade han.

Det var en Dansk prins, Magnus Henriksson, som på mödernet
räknade sina anor från Svenska konungahuset, hvilken gjorde anspråk på
Svenska thronen och så oförmodadt lyckats inkomma i landet, ända fram till
då varande hufvudstaden.

Efter gudstjenstens slut, fattade den fromme konungen sina vapen
och gick med de få vänner, som voro närvarande, att möta fienden. Han
kämpade tappert, men blef slutligen öfvermannad ocb halshuggen.

Legenden berättar många underverk vid hans graf, och i sjelfva
Upsala förvaras hans namn i många minnen. Hans reliqvier äro nedlagda i
ett silfverskrin i domkyrkan.

Biografiska Uppgifter: Erik den Heliges gemål var prinsessan Christina
af Danmark. Dera» söner voro Filip och Knut. Den sednare, som i yngre åren,
efter sin faders död, måste söka en tillflyktsort i Helsingland och Norrige, återkom
sedermera till sin fädernethron. Tvenne döttrar, Margareta och Catarina, blefvo
förmälda i Norrige.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:23 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svestorman/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free