- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
19

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KONUNG ERIK KNUTSSON.


Med vapen och med ord skall mitt jag värne
Och landets frihet, om så ödet vill.

                        Ridderstad.



Under Sverker den yngres regering lefde konung Knuts söner i
Westergötland, och väl är det sannolikt, att desse den helige Eriks afkomlingar
förehade stämplingar emot den, som de icke unnade thronen, emedan de
icke ansågo honom hafva rätt till den. De måste hafva haft ett betydligt
anhang, emedan striden vid Eljarås slutades med trenne af Knut Erikssons
söners fall och den fjerdes flykt. Han har, förledd af det latinska ordet i
eo krönika (interfectio), kallat nederlaget vid Eljarås för ett mord och
framställt förhällandet så, son skulle Sverker öfverfallit konung Knuts värnlösa
barn, och Fale Bure räddat den unge Erik på sina armar. Detta är dock endast
en saga, hvars ursprung sednaste forskare hafva upptäckt deruti, att
häfdatecknaren Buréus för sig och sin slägt ville hafva en stamfader så högt
uppe i tiden som möjligt. Det sanna är emellertid, att, efter drabbningen
vid Eljarås, den flyktade Erik erhöll understöd i Norrige och derifrån
inbröt med ett stort anhang, för att göra anspräk på sin faders thron.
Onekligen uppträder den unge Erik såsom en lycklig krigare, ehuru bristen
på spridda uppgifter från den tiden icke närmare upplysa, om han personligen
egde några utmärktare hjelte-egenskaper. I en orolig tid af krigiska
hvälfningar synes det sannolikt, serdeles med afseende på Eriks öden, att
han redan i slaget vid Eljaräs förvärfvade sig hjelterykte, så att han jemte
det biträde han erhållit från Norrige, äfven erhöll understöd af det Svenska
folket, som uppgifves såsom förbittradt emot Sverker i anledning af hans
uppförande emot konung Erik den heliges afkomlingar. Sverker, befryndad med
Danska hofvet, begaf sig till Danmark och skaffade sig hjelp derifrån. En här,
uti hvilken konung Waldemars förnämste bjeltar befunno sig, ryckte med
konung Sverker till Lena i Westergötland. Men äfven Svenskar befunno sig
hos honom, och bland dem sjelfva erkebiskopen. Slaget var ganska
blodigt. Segern tillskrifves förnämligast de Upländska bönderna. Och så skarpt
gick der till, att af 8000 man, som från Danmark utgått, återkommo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:23 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svestorman/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free