- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
36

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gunstlingen, utan äfven mot hans beskyddarinna och konungen sjelf, utbröt
snart öppet. För att förminska konungens välde, förklarade de missnöjde
herrarne hans trettonårige son för myndig. Denne hade redan förut blifvit
utkorad och hyllad till thronföljare och medregent. Nu öfverlemnades åt
honom en bestämd andel i regeringen, och ett krig utbröt emellan fader och
son, eller rättare emellan konung Erik och Bengt Algotsson. Denne
sednare blef drifven i landsflykt. Konung Magnus måste derefter afträda åt
sin son en del af riket, hvaribland de södra landskaperna, på hvilka man
misstänkte att konung Waldemar i Danmark hade några hemliga anslag.
Men nu vaknade så mycket bittrare drottning Blankas förtrytelse. Det var
hon, som med den listige konung Waldemar smidt ränker emot sin son,
och ingått den öfverenskommelsen, att Bengt Algotsson skulle förhjelpas
tillbaka till riket, hvaremot Skåne borde öfverlemnas åt Danmark. Hon reste
derföre, så snart Erik visade sig beslutsam, till Danmark och tillställde ett
krig i Skåne. Då Erik segrade i detta krig, Klubbekriget, såsom det
kallades, måste en ny fred ingås med honom. Men den endast förbittrade
ännu mer Blankas sinne. Hon beredde i tysthet sin hämd. Med förställd
vänlighet inbjöd hon sin son och hans gemål att med föräldrarne fira julen,
och begagnade tillfället att gifva dem båda förgift. Drottning Beatrix dog
snart, men Erik skall i tjugu dagar hafva uthärdat plågorna, innan han
afled med det bekanta uttrycket, att den som gifvit honom lifvet också tagit
det ifrån honom. Det är i detta uttryck man eger det enda beviset på
Blankas brott. Enligt andra historiska uppgifter (ur Isländska annaler) var
det en pest, sådan som den tiden flera gånger härjade i landet, hvilken
bortryckte den unge konungen jemte hans gemål och tvenne späda barn.
Om dessa uppgifter äro riktiga, så är Blanka väl en lättsinnig och straffbar
söderländska; men hennes bild i historien befrias från det fasansfulla drag
af lömskhet, hvilket den döende sonens uttryck fästat vid hennes minne.
Hon har emellertid sjelf fallit ett offer för konung Waldemars anslag. Hon
reste nemligen jemte sin gemål med den yngre sonen Håkan till Danmark,
der hon bevistade dennes bröllop med den elfvaåriga Margareta. Under
bröllopshögtiden afled hon, äfvensom brudens broder, prins Christofer.
Konung Magnus blef äfven sjuk, men räddades af sin läkare. Man föregifver
att konung Waldemar låtit bjuda det svenska kungaparet en förgiftad dryck,
af hvilken också hans egen son drack döden.


Blanka eller Blanche var dotter af grefve Jean Dampierre af Namur och hans
grefvinna Marie D’Artois, som härstammade från konung Ludvig VIII i Frankrike.
Förmäld 1335 och krönt följande året. Afled 1363 i Köpenhamn och blef begrafven
i Ringsted.


*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:23 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svestorman/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free