Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Johan III (Gripsholm. Strömer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för kriget mot Sverige, en betydlig samma i silfver. Då prinsen återkom
(ill sitt furstendöme, sammankallade han Finnarne i Åbo och höll till dem
häftiga tal, fulla af falska beskyllningar mot brödren, samt förklarade, att
han ville bjelpa sitt olyckliga fädernesland. Hans afsigt var att bilda ett
sjelfstandigt rike af Finland och Östersjö-provinserna. Men konung Erik,
sedan han inför ständerna i Sverige undersökt förhållandet, sände sin
bärsmakt emot Åbo, och efter två månaders belägring fördes förrädaren, förut
af ständerna dömd att mista lif och gods, fången till Gripsholm, der ban
dock i sitt fängelse furstligt behandlades. Med sina anlag för
religionsgrub-bel, öfverlemnade sig Johan i den ensliga fångenskapen så åt sin ömma
gemåls ledning, att hon förmådde ingifva honom ett bestämdt tycke för den
katolska, i stället för reformerta läran. Då konungen i sitt vansinne
åter-gifvit Johan friheten, använde han den genast till ett nytt förräderi emot
den som benådat honom. Den yngre brodern Carl inleddes alt deltaga i
uppresningen, med vilkor alt få dela thronen. Då Erik blifvit afsatt, behöll
Johan, förrädisk såsom alltid, thronen för sig sjelf. Men hans inres
vankelmod, samvetsqval och ett hetsigt lynne lemnade honom ingen ro, förrän
han krönt sina nedriga anslag med ett onödigt och lömskt brodermord. Detta
gaf honom dock ingen ro. Hans religiösa forskningar, i stället för att
tillfredsställa, förvillade honom ännu mer, och slutligen blef han äfven en
förrädare emot den evangeliska lära, hvilken det räknas hans fader såsom det
ärofullaste storverk att hafva infört i fäderneslandet. Johan afsvor
formligen den lutherska och öfvergick till den katholska bekännelsen. Men hans
trohet mot påfven varade icke länge. Han hade uppgjort en egen religion,
hvilken han ville införa. Men då han insåg att det icke lyckades, sökte
han förening med den Grekiska kyrkan. Hans sednare gemål lyckades att
återföra honom till den Lutherska, ifrån hvilken slutligen döden hindrade
honom att affalla. Hans sista stunder röjde en själ, som var söndersliten
af sina minnen, och som ännu kämpade emot att uttala ord af försoning
och ånger.
Biografiska Uppgifter. Konung Johan 111 föddes pä Stegeberg d. 41 Dec.
1537. Utnämndes till hertig af Finland 1556. Tillfångatagen i Åbo den 12 Aug.
1563. Lösgifven den 22 Okt. 1567. Lät utropa sig till konung den 29 Sept. 1568.
Hyllad d. 26 Jan. 1569. Krönt i Upsala d. 10 Juli s. å. Död i Stockholm den 17
Nov. 1592. Begrafven i Upsala 1594. Förmäld 1562 med Catharina, Sigismund I:s
dotter, af Polen, och 1585 med Gunnila Bjelke. Med sin förra gemål egde han sonen
Sigismund, sedermera konung, och döttrarna Isabella och Anna, af hvilka den förra
dog i sin barndom. Med sin sednare gemål egde han endast sonen Johan, hertig af
Östergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
