- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
156

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bennes vän och medhjetparinna i det heliga fredsstiftningsvurfvet, drottning
Catharina Jagellonica, bortgick. Ännu lyckades det likväl henne att
bibehålla friden emellan de båda bröderna några år. Men då Johan icke mera
egde Catharina, blef hans lynne alltmera misstroget och bittert. Gunnila
Bjelke, hans sednare gemål, förmådde icke så mycket öfver honom, som den
förra, och Marias bemödande kunde derföre icke så lyckas. Hon led äfven
dertill nya husliga förluster, i det på ett år bennes tvenne äldsta döttrar
Margareta Elisabeth och Elisabeth Sabina afledo, den förra fem, den
sednare tre år gammal. Det fjerdo barnet, dottren Catharina, som sedermera
blef Carl X Gustafs moder, utgjorde ensamt hennes tröst, ty äfven hennes
tvenne sednare barn, sonen Gustaf och dottren Maria, bortrycktes vid några
månaders ålder. Oaktadt sin oroliga och sträfva karaktär, var hertigen
kärleksfull emot den lidande gemålen. Hon utgjorde hans mörka själs tröst:
ty äfven Carl hade ärft många af de skuggor, som utmärka djupet af
Wa-sarnes lynne. Han kunde derföre icke länge emotslå hennes böner och
tårar, ty hon tröttnade icke att fara emellan de uppretade bröderna fram och
tillbaka med förlikningsförslag. Rikets råd understödde konungen i hans
fordringar af fullkomlig och oinskränkt undergifvenhet af hertigen. Denne
rustade till och med sitt krigsfolk, och det tycktes, som kriget skulle blifva
oundvikligt; men en gammal mans råd, som påminte hertigen om det förra
brödrakrigets blodiga fasor, förmådde honom att besinna sig, och Maria
lyckades slutligen böja hans sinne till eftergifvenhet. Likväl var det först
genom sin död, som hon fullbordade förlikningen emellan bröderna. Då hon
nemligen aflidit, och hertigen, i sin djupa sorg, fullt och fast förklarade,
att han icke ämnade gifta sig ånyo, lugnades konungens fruktan för hans
ärelystnad, emedan hertiginnan icke efterlemnat någon son. Båda bröderna
möttes i Stockholm, der deras försoning fullkomligt afslöts. Men lyckligast
var den ädla Maria, som fått gå ur liden» innan denna af henne sä
innerligt efterlängtade försoning bar så förderfliga frukter för mången svensk
ädling och beseglades i flere af rikets förnämsta herrars blod. Den varade
icke heller längre, än till dess hertigen, tvenne år efter sin första gemåls
död, förmälde sig ånyo. Han bibehöll dock beständigt sin Maria i
kärleksfullt minne, och har gifvit namn efter henne åt de af honom anlagda
städerna Mariefred och Mariestad samt kungsgården Marieholm.



Hertiginnan Maria var dotter af churrursten Ludvig VI ocb hans första gemål
Elisabeth af Hessen. Född 1564. Förmäld i Heidelberg den 3 Maj 1579. Död på
Eskilstuna slott den 29 Juli 1889. Begrafven i Strengnäs, jemte sina barn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:05:21 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svestorman/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free