Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Johan Skytte (Gripsholm. J. Cardon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN SK YTTE.
RIKSBÅ.D.
En ma» jag var i min dldert vår,
" Och joller jag aldrig förtlod,
Och förvandlar liden än hy oek hår,
Han förvandlar ej lynne och mod.
Vitalis.
Vid sidan af den lysande Axel Oxenstjerna, som i häfderna intager ett
sft utmärkt namn, uppträder en man, icke mindre stor i dygder, i vishet,
i ära och inflytelse, och denne man, Oxenstjernas motståndare, men likväl
den, pi hvilken till en stor del bfide Oxenstjernas egen och hela Sveriges
storhet grundade sig, var den ädle Johan Skytte. I det oroliga men
ärofulla tidehvarf, som åt Sveriges krona och dess adel förvärfvade en glans,
af hvilken Europa nästan förbländades, framstår Skytte säsom en folkets
målsman, sfisom den der ville just bevaka deras rätt, med hvilkas blod oeh
svett och yttersta skärf glansen köptes. Oxenstjerna var framförallt ädling
och ville lyfta Svenska adeln till den högsta ära och makt, medan Skytte
sökte att motarbeta adelns företräden och bevara allmogens rättigheter.
Skytte, som sjelf ansågs utgången ur folket, hade förvärfvat en bildning,
som höjde honom öfver mängden af det stånd, som uteslutande trodde sig
i besittning af bildningens anspråk, om icke af bildningen sjelf. Genom
sina resor, sin lärdom, sina mfinga värf både inom och utom landet, egde
Skytte en öfverlägsenhet i det allmänna omdömet, hvilken endast Oxenstjerna,
genom sitt inflytande på utländska makter, förmådde motväga. Emellan de båda
motståndarne rådde likväl en innerlig personlig vänskap och vördnad. De
framvisa det sköna exemplet på ädla själars aktning för motsatta åsigter,
då de framstå på ett ädelt sätt. Här var denna inbördes vänskap så
mycket oumbärligare, som medlen att utföra alla de storverk, hvilkas fullbordan
Oxenstjerna ärfde efter Gustaf Adolf, gingo genom Skyttes hand. Han
förestod nemligen allt rikets penningverk, och äfven derföre insåg han, hvad
den sak, för hvilken Sverige stridde, kostade landet. Men han var icke
kall för den stora tanke, som eldade hans lärjuuge Gustaf Adolf, och för
hvilken just han hade bildat det kungliga sinnet. Redan i sin ungdom
uppträdde Skytte i Paris såsom tankefrihetens försvarare, och höll ett
försvarstal för filosofen Ramus, hvilket ådrog honom jesuiternes förföljelser. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
