- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
228

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Johannes Rudbeckius (Upsala. Wallgren)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ning b&de i verldslig vishet och teologisk lärdom, hade omfattat den
tan-ken, att ställa hela den Svenska kyrkostyrelsen under ett så kalladt
consi-storium generale. Detta skulle bestå icke blott af biskopar och prester,
utan af rikets förnämsta herrar, hvilkas lärdom rikikansleren dömde lika
god som presternas. Men Rudbeckius, som kanhända just i medvetandet
af sin egen förmåga och sina rena afsigter icke var fri från en viss
hierarkisk rigtning, satte sig så allvarligt deremot, att Gustaf Adolf uppgafhela
planen. Det var lugnt inom Svenska kyrkan under kooungens tid. Men
då, under Christinas, Oxenstjerna hemkom från Tyskland, begynte en djup
och allt mäktigare spänning att röjas emellan den förste ädlingen och den
kraftigaste prelaten. Rudbeckius hade författat en bok om de lärdes
privilegier, hvaruti han satte läroståndet så högt, att Oxenstjerna icke ansåg
hans åsigter tjenliga för rikets politiska lugn. Långvariga och djupsinniga
öfverläggningar begyntes inom rådet, buru man skulle kunna taga biskopen
för bufvudet. Men man vågade icke alltför öppet stöta honom. Oxenstjerna
sjelf måste, efter flera sammanträden med de förnämsta af presteståndet,
samtala med Rudbeckius om hans bok, ehuru han först velat att författaren skulle
uppkallas till konsistorium och förklara sig öfver boken, hvartill dock den
myndige biskopen icke fann sig befogad. Oxenstjerna ville nödvändigt finna
åtminstone något papistiskt i Rudbeckii meningar; men biskopen förnekade
det och tog «Gud till vittne, att han aldrig af feghet och räddhåga skulle
draga sky att säga hvad honom tycktes rätt vara», åberopade sig sina
för-tjenster om Svenska kyrkan, och förklarade, att han så förhållit sig, »att hau
det tryggeligen för Gud och hvar man försvara ville». Då måste saken
smånigom. lemnas att förfalla. Rudbeckius hade bevistat sjutton riksdagar.
Han låg de tvenne sista åren till sängs. Drottning Christina besökte honom
då, och fick af honom från hans sjuksäng emottaga ganska allvarliga
förmaningar. Vid hans begrafning sades, ett uttryck af den allmänna
rösten: «Sent kommer hans like.«

Biografiska Uppgifter. Johannes Rudbeckius föddes i Almby deo 3 April
1581. Fadren var Iandskrifvaren Johan Pedersson: modren hette Christina Bose.
Rudbeckius blef 1604 professor i matematiken, 1610 i hebreiskan och följande året i
teologien. Hofpredikant 161«. Teologie doktor 1617. Biskop i Westerås 1619. Han
afled den 8 Aug. 1646. Gift först med en dotter af erkebiskop Nicolaus Bothniensis,
sedan med Magdalena Byting, prostdotter från Fellingsbro. Han efterlemnade flera
barn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:55:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svestorman/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free