Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 71. Schering Rosenhane (Gripsholm. Strömer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHERING ROSENHANE.
FRIHERRE, BIKSRÅD, ÖFVERSTÅTHAlLAHE.
Må känt lan för etl namn t ber Um
Fürljentien dertill evigt nära.
Leopold.
Midt ibland alla de visserligen utmärkta, men oftast med ränker förtrogna
och sysselsatta män, hvilka tillhörde drottning Christinas tidehvarf, framstår
friherre Schering Rosenhane såsom ett mönster för den äkta bildning, som
förenas med redbarhet i tänkesätt och handlingar. Han var son af ett
riksråd. Men den allvarsamme fadren lät sina söner genomgå de offentliga
läroverken, utan att i det yttre lifvet lemna dem tillfälle till någon
utmärkelse framför andra, till och med ofrälse barn. Denna stränga uppfostran
var kanhända just den, som lade grunden till det allvarliga och fasta
väsende, hvilket Schering Rosenhane alltid ådagalade. Han började sin
em-betsmannabana i hofrätten, men Gck snart tillfälle att som kavaljer
medfölja en ambassad till England. Han utsträckte derefter sina resor till
Frankrike ocb Holland. Vid hemkomsten synes det, som han ämnat
fortsätta den juridiska banan, ty han utnämndes till assessor; men regeringen
begagnade honom likväl till åtskilliga diplomatiska förhandlingar och
beskickningar. En bana, der hans verksamhet isynnerhet vann uppmärksamhet,
öppnades för honom, då han blef underståthållare i Stockholm. En mängd
af hufvudstadens allmänna inrättningar härröra från honom, och då det var
regeringens afsigt att vidtaga åtgärder för Norrköpings utbildande till en
stor handels- och fabriksstad, uppdrogs detta åt Rosenhane, som i sådant
ändamål blef utnämnd till landshöfding i Linköpings län. Men snart
behöf-des han ånyo på den diplomatiska banan. De stora fredsunderhandlingarna
förehades i Osnabrück ocb Münster för den Westfaliska freden. Sveriges
sändebud voro den orolige och högdragne Johan Oxenstjerna och den
listige, stämplande Adler Salvius. Den förre fruktades, den sednare
misstroddes af de öfrige underhandlarne. Derföre skickades till Münster en
tredje resident, som ingaf förtroende och aktning. Det var Rosenhane. Han
förvärfvade der ett stort anseende, och «callt gick genom hans händer.» Hans
grundsats synes hafva varit: «vilkoret för en varaktig fred är att intet orätt
göra, intet nesligt tåla.» Detta valspråk skrefs under hans vapen på en
skådepenning, som slogs öfver honom i Tyskland. Drottning Christina kal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
