Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 103. Carl XII (Krafft efter gipsmasken. J. Cardon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkningskrets. Han egde en hög bildning och en äfven i filosofiska
kunskapsarter uppöfvad tankeförmåga. Han icke blott älskade, utan befordrade
med verkligt kunglig frikostighet vetenskaperna. «Kroppen är i sig sjelf
ett dödt väsende,» yttrar han i en samling af tankesatser, som blifvil
bevarad åt efterverlden; «den lefver endast genom själens verkan.» Han
fordrade allt af de sinas enskilda förmåga, liksom af sin egen, så att hans
krigskonst förnämligast gick ut på att lemna rum åt den djerfvaste
personliga tapperhet. Man har för denna grundsats förnekat honom
fältherre-snille, men äfven detta förnekande är orättvist Han visste huru mycket
han kunde räkna på de kämpars kraft, för hvilka han gick i spetsen, och
hans dispositioner voro, efter denna grundsats, lika snillrikt beräknade, som
mången annan lysande fältherres efter grundsatsen att ordna djupa massor
af krigare till öfvervigt emot fienden. Slaget vid Holofzin är bland andra
derpå ett bevis. Carl såg, då han ankom till strömmen vid Holofzin, att
Ryssarnes flyglar lätt kunde hindras att understödja hvarandra, samt att
belägenheten emellan moraser icke tillät dem att röra sig med stora
massor på en gång. Med lika mycken djerfbet som fintlighet begagnade han
sig deraf, lät om natten sitt öfverlägsna artilleri rycka ned till stranden,
och bragte snart om morgonen det fiendtliga till tystnad. Han gick då
öfver strömmen med sin hufvudstyrka, slog den ena flygeln och dref den på
flykten, medan den andra anfölls af hans djerfva drabanter. Carl hade
beräknat, att det Ryska kavalleriet, ehuru till antal öfverlägset, icke kunde
röra sig med större front än det Svenska, så att då Ryssarne skulle
understödja sitt infanteri, Svenskarne icke blott kunde bibehålla sig, utan
genom sin öfverlägsna tapperhet drifva dem tillbaka. Denna beräkning, detta
begagnande af de fördelar, som både belägenheten och fiendens ställning
erbjödo, bidrogo lika mycket till segern som soldaternas personliga
mannamod. Konung Carls tåg Xill Ukrän och vistelse i Turkiet föranleddes
för öfrigt af grunder, för hvilka monarken aldrig redogjorde inför någon
menniska, och hvilka sålunda så mycket mindre torde, okända som de äro,
kunna förkastas, som hans förstånd ingalunda var inskränkt. Hans ädla mod
i olyckan och hans rena seder, hvilka visserligen äfven hos en konung, och
kanske framför allt hos en sådan, förtjena aktning, gifva dessutom en
ser-skild glans åt den höga hjeltebilden.
Biografiska uppgifter. Carl JU föddes pi Carlbergs slott den 17 Juni 1682,
tillträdde regeringen som fullmyndig konung 1697, och blef skjuten vid Fredrikshall den
ll Dec. 1718. Knappast äro n&gon bjeltes bedrifter så allmänt bekanta som hans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
