Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 135. Lovisa Ulrika (Gripsholm. Strömer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstod hon mästerligt att bära den förödmjukelse hon ådragit sig. Då en
deputation af presteständet infann sig, för att gifva henne en ganska
allvarsam förmaning, emottog hon den med låtsad undergifvenhet och lemnade
den en skrift, hvari hon med ganska ångerfulla ordalag yttrade sig öfver
det förflutna. Äfven då ständerna beslöto vidtaga den sårande åtgärden
att inventera kronjuvelerna, qväfde hon, vid verkställigheten, utbrottet af sin
harm, sedan hon likväl förut, genom bittra uttryck af densamma, retat
mot-partiet. Hon gillade icke sin sons, Gustaf den tredjes, eftergifvenhet för
ständerna i början af hans regering, och aflägsnade sig på en resa till
Preussen, der hon ville besöka sin broder konung Fredrik den store.
Under resan lät hon honom i bref erfara ganska hårda uttryck af detta
ogillande. Sedermera, då han utförde sin revolution, yttrade hon väl i början
sin glädje öfver framgången af hans företag, men klandrade det sedan med
desto större bitterhet, äfvensom hon mot honom vände ett knotfullt och
oroligt hjertas djupa missnöje. Hon kunde aldrig förlåta, att hon såsom
enkedrottning endast skulle få vara vittne till den konungsliga maktens
utvidgning, utan att få deltaga i dess utöfning. Derföre framställde hon sina
fordringar af konung och ständer med en häftighet, som sårade dem, och
hennes stolta sinne gaf icke vika för konungens bemödanden att tillställa en
försoning. Hon drog sig tillbaka till Fredrikshof och Svartsjö, dem hon
erhållit till enkesäten, ehuru hon yttrade sitt missnöje att nödgas flytta ifrån
det kungliga slottet. Här lefde hon indraget och sorgligt, mest med sina
yngsta barn, Fredrik Adolf och Sofia Albertina, samt röjde, i synnerhet vid
kronprinsen Gustaf Adolfs födelse, en hätskhet i sina yttranden, hvarigenom
konungens harm bragtes till det yttersta och en brytning föreföll, så att
moder och son icke derefter träffades förr än vid hennes dödssäng. Då
konungen blef underrättad, att hon befann sig på sitt yttersta, tog han
sin unga son, då på Ijerde året, med sig och inträdde, tvärtemot hennes
vilja och befallning, till hennes säng. Det var ett sönderslitande uppträde,
men de häftiga förebråelserna, de skarpa orden slutades dock dermed, alt
den döende modren gaf konungen och hans son sin välsignelse. Lovisa
Ulrika hade gjort mycket för vetenskaper och sköna konster, och de lärde
vördade derföre hennes namn mera än hennes hjertas egenskaper.
Lovisa Ulrika föddes i Berlin d. 24 Juli 1720. Föräldrarne voro Konung
Fredrik Wilhelm I i Preussen och hans gemål Sofia Dorolea. Hon förmäldes 1744.
Kröntes den 26 Nov. 1751. Enka 1771. Afled på Svartsjö den 16 Juli 1782 och
blef begrafven i Biddarholmskjrkan. Hon egde tre söner, hvaraf två blefro
konungar, och en dotter, som fflrblef oförm&ld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
