Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 168. Clas de Frietzky (Sergel. Wetterling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLAS DE FRIETZCKY.
RIKSDAGSMAN*
Ur klippan bruten, tom ej rört af floden,
En tventk yranit: doek te hvad glam den har!
Sd riirdet ej för makten eller mängden
Hani tventka dygd ifrån tin fatla grund.
Franzén.
filand frihetstidens utmärkte talare och patrioter är Clas de Frietzcky en
af de renaste och ädlaste karakterer, som efterverlden fär gömma i sitt
Pantheon. I de oroliga brytningarna emellan en snillrik konungs ränker,
en uppblåst aristokratis anspråk, och den mäktiga, alltmera mognande
sjelf-känslans yttringar hos Sveriges menige allmoge, var det icke lätt
attqvar-stå obefläckad. I sin ungdom studerade Frietzcky de vetenskaper, som
en embetsman behöfde, och arbetade en tid på landskansliet i Örebro.
Men snart egnade han sig åt det mera oberoende bergsyrket och blef
direktör i ett bruksbolag. Icke blott hans vidsträckta kunskaper utan hans
redbara och ädla karakter tillvunno honom allmänt förtroende. Men det
var i synnerhet såsom riksdagsman han stadgade och vann sitt stora
anseende. Redan 1771, ehuru blott några och tretie år gammal, ansågs
Frietzcky såsom Mösspartiets hufvudman emot Hattarne. Frietzcky var
oppositionsman af grundsats, och hans syftemål var att alltmera befästa
ständernas makt emot konungens så ofta missbrukade. Men det var icke ett
uteslutande adelsvälde han hyllade. Just då aristokraierne visade sin
obenägenhet att bifalla de ofrälse ståndens påstående, att äfven ofrälse
em-betsmän och officerare skulle få bekläda de embeten, som förut varit
för-behållne åt adeln ensam, uppträdde Frietzcky och yrkade en rättvis
jem-likhet. «Då olika förmåner bland ett fritt folk,« yttrade han, «lätteligen
kunna verka oro, missnöje och gäsning i sinnena, samt tillika underhålla
ett nästan oundvikligt agg hos de andra stånden, emot det ståndet, som
3r innehafvare deraf, så lärer ingen riddersman finnas, som skulle pocka
pft en förmånsrätt af sin härkomst emot förtjenst och skicklighet« Kung
Gustaf den tredjes statshvälfning åsyftade att tillintetgöra partierna, såsom
det föregafs, och den blef också i början allmänt erkänd som en
välger-ning för landet; men då regenten snart till förtryck och misshushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
