Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 181. Johan Gabriel Oxenstjerna (von Breda. Wetterling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN GABRIEL OXENSTJERNA
RIKSMARSKALK* SKALS.
T ditt snille fann naturen,
I ditt hjerta menniskan en vän.
Franzén.
Fin och glänsande, som det höides vid ett hof i den fransyska smaken,
yar Johan Gabriel Oxenstjemas skaldekonst Hans arbeten voro, såsom
hvaije äkta skalds, trogna afspeglingar af hans eget inre: i dem
uppenbarade sig både dess rikedom och fattigdom. Hans personliga karakter
förklarar arten af hans vitterhets stycken, och dessa foster af hans anda äro
bilder af honom sjelf, äro omedvetna sjelfbekännelser af hela hans bildning.
Hans morbror, grefve G. F. Gyllenborg, och hans lärare, poeten OI.
Bergklint, gåfvo honom tidigt sinne för vitterheten, som också blef hans lifs
käraste sysselsättning. Men hans studier blefvo icke grundliga, och hans smak
bildades uteslutande efter fransyska mönster. Han sökte derföre
fullkomligheten förnämligast i det yttre, i versifikationens lätthet och språkets
välljud. Genom sin tidiga öfning hade han också vunnit ett sällsynt välde
öfver formen, men detta hänförde honom stundom att mindre noggrannt
utarbeta innehållet. Tankens skönhet och känslans djup motsvara icke alltid
versens klang. En älsklig fromhet och renhet, en varm kärlek till det
naturliga och okonstlade ligga, sällsamt nog, i bottnen af den fransyskt finbil—
dade skaldens verk. Hans artiga hofmansseder, hans förkärlek för det prydliga
och lysande, hans sentimentala natursinne uttrycka sig på ett eget sätt i de
taflor, han älskade att måla af landtlifvet, och den idylliska verld, han äflades
att finna äfven i sitt fosterlands trakter. Skördarne och Dagens stunder, hans
förnämsta stora poemer, äro icke bilder, dem ett mäktigt snille uppfattat i
naturens eget sköte och med sanningens pensel framställt i sina glödande
fargors klarhet, i sitt spelande lifs rikedom: de äro af skalden helt och
hållet skapade idealer, der hans mera lättrörliga och skiftande än djupa och
rika fantasi sökt en fristad, der hans känsliga hjerta sökt ett rum att
hämta en renare luft uppå, än den qvalmiga i sedeförderfvet inom hofvets
salar på den tiden. Han förlägger gerna sina lokaler inom fäderneslandet,
men man saknar svensk lokalfärg och svenska egenheter. I stället för en
gifven och klar karakter i hans skaldeverld, möter man honom sjelf, med
ett fint och artigt, stundom melankoliskt småleende, och man känner sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
