Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 208. Benjamin Carl Henrik Höijer (Way. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENJAMIN CARL HENRIK HÖIJER.
PROFESSOR.
— Flammar i dig en skapande eld,
Som kämpar med ödet och liden,
Hans låga förtär del förgängligas tvång.
Attbbbom.
Den nya, djerfvare filosofi, som vid slutet af adertonde århundradet
framträdde i Europa, möttes af den Svenska regeringen med misstroende
och fruktan. Mannen som stod i spetsen för den nya filosofien vid
lärosätet i Upsala blef de rf öre tillbakahållen och nedtryckt, så snart man i
honom lärt att känna en skarp tänkares ande. Redan tidigt hade Benjamin
Höijer vid akademien fästat uppmärksamhet vid sitt forskande snille. Han
hade sjelf författat sina dispulationer för den filosofiska graden, och i dem
röjde sig den uppåtsträfvande tänkaren. Vid tjuguett års ålder blef han
filosofie magister, följande året docent, och åtta år derefter adjunkt i
filosofien. Han ställde sig i spetsen för de ynglingar, hvilka bildade ett slags
klubb vid lärosätet, der den Fransyska revolutionens åsigter och meningar
hyllades och utspriddes. Ehuru redan då erkänd för Sveriges förste
tänkare, äfven af utländingar, för hvilka hans förträffliga disputation: de
con-structione phtlosophica blef bekant, lyckades han icke att af regeringen
erhålla rättvisa. Han reste derföre utrikes, först till Tyskland och sedan
till Frankrike, der han uppehöll sig ett år. Efter hemkomsten sökte han
åtskilliga professorater, men förgäfves, till dess statshvälfningen 1809 gaf åt
flera hans ungdomsvänner ett högt inflytande på regeringen. Då erhöll han
professors-fullmakt. Hans lynne hade likväl redan af de beständiga
förföljelserna och motgångarna blifvit förbittradt, så att han, ehuru såsom
lärare och vetenskapsman stor och utmärkt, egde få vänner. Han lefde
mest ensam och sluten. Också var hans kalla och stolta väsende mera
egnadt att förvärfva honom beundrare, än tillvinna honom vänskap och
till-gifvenhet. I hela hans gestalt låg uttrycket af en hög bildnings
öfverläg-senhet, men också anspråk. Han klädde sig med den utmärktaste omsorg,
och man skulle i honom vid första anblicken snarare tyckt sig finna en fin
verldsman än en djup forskare ocb skarp tänkare. Hans anletsdrag voro
skönt bildade och uttrycksfulla. Men häftiga lidelser, isynnerhet i yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
