Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 210. Ulrika Carolina Widström (Mellin. Wetterling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU ULRIKA CAROLINA WIDSTRÖM,
Den glömdo lyran stämde jag,
Oeh dd de blygsamma behag
Vid mina sånger dröjde.
I dessa ljud från en qvinnlig lyra, hvilkens toner med välbehag hördes
redan bland de odödliga skaldernas sånger under det lysande tidehvarf i
Svenska vitterheten, hvaråt Gustaf 111 gifvit sin glans, ligger en aning om
skaldinnans egen framtid. Hon uppträdde först, såsom en ung skönhet, icke
blott personligen, utan äfven i sin skaldekonst, med naivt behag, hänförande
genom ädel enkelhet, naturlig och varm känsla, samt ledig harmoni i sin
versifikation. Än skalkaktigt leende, än med en elegisk tår i blicken,
intog hennes sångmö genom den rena och sanna uppfattningen af dessa
husliga bilder, dessa välbekanta föremål i naturen och dikten, hvilka hon
framställde med lika mycken smak som anspråkslöshet. Hon sökte icke
öf-verraska med nya och djerfva bilder, med djupa reflexioner, med blixtrande
satir och sublim flygt: det var den älskvärda qvinnligheten sjelf, som i
henne uppträdde såsom sångmö, med varmt hjerta och mild hänförelse, samt
derföre också företrädesvis sjöng erotiska sånger.
Ulrika Forssberg var dotter af en orgelbyggare och erhöll en vårdad
uppfostran både af sina föräldrar och hos öfverhofmästarinnan, grefvinnan
Fersen. Hon lärde, utom det då moderna fransyska språket, äfven tyskan.
Hennes poetiska anlag bemärktes snart och hon blef personligen bekant med
Leopold, Thorild och Nordforss. Äfven Lidners vilda hjerta hänfördes af den
unga skaldinnans skönhet Men hon gaf sin hand åt hofrepetitören G.
Wid-ström och lefde med honom i ett lyckligt äktenskap.
Fru Widström utgaf 1799 sin första poetiska blomstersamling, ett litet
häfte «Erotiska sånger af U. C. W.» prydt af en vignett med tvenne unga flickor,
hvilka bekransa en lyra. Detta häfte innehöll hennes bästa stycken och
tillvann henne allmänhetens beundran liksom förut skaldernes och
vitterhets-idkarnes. Tolf år sednare utgaf hon «Höstaftnarne» bestående egentligen af
några prosaiska stycken, öfversättningar. Dessutom öfversatte hon ett par
romaner. Hennes husliga omsorger såsom maka och mor upptogo
emellertid alltmera hennes tid, och den glada sångmön framträdde endast vid
tillfällen, som rörde hennes enskilda vänner och närmaste. Den blyga blom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
