Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 212. Carl Fredrik von Breda (Rossi. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL FREDRIK von BREDA.
mIlare.
Snillets ande fann ett tempel
/ ditt hus, oek kon t ter na tin stämpel
Räckte åt iin säkra kand.
Fbamzén.
Icke blott genom sina konstalster, utan nästan ännu mer genom sin
personlighet, utöfvade v. Breda ett stort inflytande p& sin samtid i Sverige.
Han förenade med ett eldigt konstnärssnille en älskvärdhet i umgänge,
hvilken det kanhända för honom var ett icke mindre nöje att utveckla,
in att framställa sin pensels verk. Han ville upplyfta konstnären till en
rang inom samhället, hvilken förut tycktes vara förbehållen endast åt
börden. Om en konstnär skulle förmå detta, var det just v. Breda, som
Ifven deruti hade ett visst tycke med van Dyk. Han hade sjelf
förvärf-vat den höjd af bildning och finhet i seder, som gjorde hans sällskapskrets
till den mest utvalda i Sverige. Hvarje lördag samlades i hans galleri,
der utmärkta konstskatter voro uppställda, konstnärer och snillen, bland
hvilka de förnämsta män i staten ansågo sig smickrade att upptagas. I
en sådan krets förekommo mången gång allvarligare ämnen, än blott de
vanliga, lätta hvardagssamtalen. Man såg icke gerna en konstnär, med
tänkesätt utbildade i det fria England, utöfva ett sådant välde inom
sällskapskretsarna. Detta var anledningen till den store konstnärens olycka.
Han hade tidigt röjt en utmärkt fallenhet för målarekonsten, och täflade
med Åkerström om målareakademiens pris, hvilket åtföljdes af ett
resestipendium. Ehuru många konstdomare gåfvo Bredas tafla företrädet,
erhöll medtäflaren priset. På egen bekostnad reste dock Breda utrikes, men
icke till Italien, utan till England, der Joshua Beynolds då hade uppnått
höjden af sitt konstnärsrykte. Den unge svensken vann hans aktning och
tillgifvenhet och bestämdes just genom umgänget med honom att egna sin
konst åt porträttmåleri. Sedan han tillbragt åtta år i England och ett
I Frankrike och Holland, återkom han till Sverige. Under sin frånvaro
hade han af målareakademien blifvit vald till agrée och ledamot: nu blef
han enhälligt vald till professor i teckningen. Efter revolutionen 1809
och sedan Sergel aflidit, erhöll v. Breda tillåtelse att bebo hans våning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
