- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
872

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 216. Georg Adlersparre (Westin. Wetterling)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kronan fr&n ett egensinnigt, oböjligt hufvud. Adlersparre, en human och
bildad man, var högt älskad af sina underhafrande, och soldaterna följde
honom med förtroende. Men han hade icke ännu hunnit fram till
huf-vudstaden, d& general Adlercreutz verkställde sjelfva afsättningen.
Adler-sparre var visserligen mera statsman än han, och borde hafva blifvit
rådfrågad vid de nya statsformernas bildande, men hans verksamhet blef
lockad på sidan, då han fick tillfälle att realisera en favoritidé, nemligen att
få den farste utkorad till thronföljare, som han egnat en uteslutande kärlek
och beundran. Det var prins Carl August, som han lärt känna i Norrige,
och af hvilkens Tedliga, flärdfria och manliga väsen han trodde sig kunna
hoppas en skönare framtid för fosterlandet Adlersparre var den, som emot*
tog den älskade fursten på Svensk jord. Men både hans och Svenska
folkets förhoppning förmörkades hastigt genom prinsens oförväntade
från-fäile. De nya förhoppningar, ett nytt thronföljareval väckte, förmådde icke
läka såret i Adlersparres hjerta. Under en lång ålderdom, egnad åt
fa-miljelifvet, åt historien och vitterheten, yttrade han ofta sin saknad och
sorg. Han förordnade, att prinsens bild skulle läggas på hans bröst i
likkistan. Hans husliga lefnadssätt var gladt och trefligt. Han hade
mycken bildning och egde vidsträckta historiska och vittra kunskaper, ehuru
ingen egentlig lärdom. Med de utmärktaste litteratörer inom
fäderneslandet, som lefde på hans tid, brefvexlade han gerna. Han var en vän
af offentligheten, och bevisade det genom utgifvandet af en samling
historiska handlingar, hvilka upplyste mycket, rörande sjelfva den statshvälfning,
hvari han varit verksam. Men genom detta utgifvande ådrog han sig en
rättegång, som, ehuru för kort tid, ryckte honom ifrån sitt lugna hem,
egendomen Gustafsvik i Wermland. Han anklagades att förtidigt hafva ryckt
de diplomatiska förhandlingarna ur sina mysteriers skugga, och profanerat
dem genom deras offentliggörande. Han erlade penningeböter enligt lag,
och fortsatte utgifvandet Hans sista stunder utmärktes af lugn och
själsstyrka, och hans testamente andas en lågande fosterlandskärlek.

Biografiska Uppgifter. Georg Adlersparre födde« d. 18 Mars 1760 I
Jemtland. Fadren, Chrisloffer, var öfverstlöjtnant; modren hette Ebba Sofia
Planting Berglod. Efter sina studier i Upsala blef Georg 1775 korporai Tid Lifregementet
och avancerade slutligen till ryttmästare. Riddare af Svärdsorden 1790. Afskedad
1798. Major och öfverstlöjtnant 1808. Statsråd, öfverste och generaladjutant 1809,
då han också blef friherre. Landshöfdtag i Skaraborg« l&n 1810. Grefve 181«.
Excellens 1817. Afskedad från landshöfdingseembetet 1884. Han alled d. 88 Sept.
1888. Gift 1810 med fröken Lovisa Ltnroih. Han efterlemnade tre «öner och en dotter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:55:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svestorman/0872.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free