- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
949

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 235. Karl August Nicander (Mazér. J. Cardon)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKALD.

Min lefnad var en stilla flod, Jag lefde föga, tänkte mer;

Uppå hvars spegel dimma stod. Det bästa verlden icke ser.

När solens stråle föll derpå, Men i det stora helas sfer

Den glänste klar och himmelsblå. En ringa ting det bästa är.

Jag syntes kall, men var dock varm;

Jag slöt min läga i min barm.

Jag skördat lof: mig tadlet slog;

Jag vet ej, hyem af dem bedrog.

IN icander tecknade sig sjelf i denna sång så träffande, att en hvar som
kände hans personlighet, i dessa rader finner den troget återgifven. Hans
lefnad var icke utmärkt af några sällsamma skiften. Dess stilla flod, som
upprunnit i fattigdomens dalar, fortsatte sitt lugna lopp mellan blomster,
som dess egen skaldekraft framalstrat, återspeglande allt ädelt och skönt,
som naturen och konsten visade i dess väg, tills den försvann, bland de
inre försakelsernas och de yttre behofvens skuggor, i det nattliga djupet Ett
sinne, mera finkänsligt för det sköna i alla former, kunde ingen ega, än
Ni-cander. Men det var icke den yttre skönheten, som hänförde honom, när
det gällde att fatta vänskap och kärlek för menniskor. Han förstod alltid
att uppsöka bjertat hos sina bekanta, och såsom eget må nämnas, ätt de
vänner af det vackra könet, åt hvilka bans hjerta egnade en ömmare
känsla, endast genom drag af själsfinhet, genom hjertats ädlaste egenskaper
kommit att fasta hans tycke, och att detta tycke var någonting så rent och
heligt, att det endast kan jemföras med den anda af etherisk renhet, som
genomgår hans bästa dikter. En man, med en så uteslutande åt det eviga
sköna invigd själ, kunde icke rätt passa för verldslifvets bestyr och
beräkningar. En yttre lycka, sådan den vinnes på embetsmannabanan, ett
oberoende, sådant det beredes af omtankan och fliten, kunde han aldrig uppnå.
Alltför tidigt blef han också hemmastadd med bebofvet af andras understöd
och välgerningar, för att någonsin kunna umbära dem. Hans älskliga
sångmö tillvann honom snart gynnare, och han njöt den lyckan att genom
deras ädla bidrag få utbilda sig icke blott genom de studier, hvartill han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:55:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svestorman/0949.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free