Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 239. Olof Johan Södermark (Sandberg. J. Cardon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans anlag hade redan vid krigs-akademien röjt sig i åtskilliga ritningar, men
först vid 52 års ålder egnade han sig helt och hållet åt konstens studium. Han
reste då till Frankrike och Italien, der han tillbragte fyra år. Efter hemkomsten
visade han icke blott sin utbildning i de porträtter han målade, utan han fortfor
att än vidare arbeta på denna utbildning genom att rita efter modell på
målareakademien i Stockholm. Likväl drog honom ånyo hans håg till södern, der han
helst vistades med sina konstnärsvänner. Den, som var hans förtroligaste vän,
Hjalmar Mörner, råkade i ett ekonomiskt betryck i England. Södermark, som
dels egde få egna behof, dels hade bättre tillgångar, ilade till honom, och ryckte
honom med stora uppoffringar ur nöden. Det var så hans lynne. Hvad han ville,
det ville han med mycken kraft och ihärdighet. Sin konst älskade han med den
mest glödande kärlek. Han lefde i och med sina taflor och kunde mången gång,
till och med om nätterna, stiga upp för att lysa på dem och tala till dem om
deras fel och om deras förtjenster. Hans största njutning var att måla, och
ingen motgång kände han bittrare, än när hans båda armar blefvo stela, så att han
deraf hindrades i sitt arbete, äfvensom då hans syn försvagades. Det häftiga
lynnet, den kraftfulla viljan ledo mer än han kunde uttrycka, helst han, då han icke
var nöjd med ett af sina arbeten, hade för sed att måla om det, om det än
kostat honom flerdubbelt arbete. I sitt umgänge egde han många egenheter,
hvilka i allmänhet gjorde honom serdeles angenäm, då han ville, och också
förvärfvade honom vänner bland alla, som med honom kommo i närmare beröring.
Äfven i sina sista år, då hans sjukdom gjorde honom otålig och han sällan
lemnade sin atelier, tillvann han sig icke blott beundran för sin konst, utan
tillgifvenhet för sin person. Den sista resan till utlandet företog han isynnerhet för
att införa sin son och en annan ung konstnär i den klassiska konstens
helgedom. Af sin lefnads sista 24 år hade Södermark tillbragt de 16 i utlandet.
Han ansågs af alla såsom Sveriges förnämste porträttmålare.
Biografiska Uppgifter. Olof Johan Södermark föddes i Landskrona den
11 Maj 1790. Fadren var då löjtnanten, sedermera öfverstlöjtnanten Per Södermark,
modren Catharina Maria Bergklyft. Olof Johan blef kadett 1803, frikadell 1805,
utexaminerad som officer 1808. Löjtnant 1812, kapten 1814. Aren 1814 och 1816
var han riksståthållarens i Norrige adjutant. Han blef major i armén 1816, och
utnämndes 1825 till lärare i topografien vid Carlberg. Erhöll afsked, med
öfverstlöjtnants värdighet 1833. Tapperhets-medaljen hade han förvärfvat 1814, och
svärdsorden erhöll han 1820. Han afled i Stockholm den 15 Oktober 1848. Gift med
Charlotta Hazelius, som tillika med en son och en dotter efterlefver honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
