Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Täxt - J. C. F. Hæffner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En större, anonymt utgifven sångkomposition ”Lydia och
Arist" var af Haeffner, ehuru ej af motståndarna erkänd, då i
den förråddes större känsla och innerlighet än denne i
allmänhet mera kraftige än känslige kompositör plägade lägga i
dagen. Samma förhållande var med den täcka melodien ”Hulda
Rosa, fjäriln frågar” intagen i det af Åhlström utgifna
"Musikaliskt Tidsfördrif," jämte flera af kompositörens sånger. Andra,
bland hvilka Tegnérs "Majsång" och Geijers "Manhem” blefvo
mycket populära, infördes i musikbilagorna till Iduna och Poetisk
kalender.
Haeffner stod alltid på den bästa fot med studenterna, som
öfversågo med hans många egenheter och uppskattade hans i
grunden goda hjärta och stora förmåga. Han kallade alla utan
undantag du och titulerades farbror tillbaka. Lätt fattade och
grundlösa fördomar emot personer samt en vana att öfverdrifva
och framställa saker i en förvänd dager gåfvo anledning till
mycket skämt bland ungdomen. Stundom kunde han brusa upp
och öfverösa sina sångare med bannor och skymford, men i
nästa stund tog han dem åter helt vänskapligt under armen och
allt var glömdt. Hjälpsam mot obemedlade studenter och
resande artister, så mycket hans små medel tilläto, var han till
sin natur impulsiv och omedelbar och visste ej hvad egennytta
ville säga. Konsten var för honom hufvudsaken, och han
offrade till dess befrämjande tid och krafter, låtande allt annat
komma i andra rummet.
Gift första gången med sångerskan vid kungliga teatern,
Elisabeth Forselius, skildes Haeffner från henne, var sedan
omgift, hade stor familj att underhålla och lefde "i en gladt buren
fattigdom".
När Haeffner kom till Sverige väcktes hans intresse för de
gamla svenska folkvisorna, och han begagnade ifrigt hvarje
tillfälle att studera dem i deras ursprungliga skick. En gång när
ett sällskap lappar besökte Stockholm inledde Haeffner
bekantskap med dem, trakterade dem rundligt med kaffe och brännvin
och fick dem så på sitt egendomliga sätt att föredraga sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
