Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Täxt - Erik Gustaf Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 SVENSKA TONSÄTTARE. «
i det nya hemmet — naturkänslan, och genom allt går en djup
oöfvervinnerlig tro på det goda, rotad i en stark personlighets
öfvertygelse. Det är icke mycket han lämnat i musik, men det
är äkta guld, liksom allt hvad han gifvit, prägladt af en stor
mästares bild. Lindblads omdöme om hans sånger må här an-
föras: ^Geijers sånger äro icke försök att sätta melodi till gifna
ord; de äro barn af en omedelbar inspiration, barn af hjärtats
snille mer än tankens, enkla, rena känslostämningar hos en
person, som måste tolka i toner, hvad som rör sig inom honom ^.
Mycket i kompositionsväg har säkerligen förkommit, ty
Geijer brydde sig vanligen ej själf om att taga reda på hvad
han nedskrifvit. Så med en af hans vackraste sånger ^Stilla
skuggor’’, h vilken ett år efter sin tillkomst af en händelse hit-
tades uppe på vinden bland annat skräp af informatom till
Gcijers söner. Sedan den (ursprungligen satt som trio) för-
vandlats till kvartett, uppfördes den på en konsert 1832 och
hälsades med stor hänförelse och har alltsedan bevarats såsom
det vackraste uttryck af frid vid en lefnadsdags afton. I dröm-
men hörde Geijer ofta musik och ännu två dagar före sin död
omtalade han för sin hustru: ’’Jag har i natt låtit för mig upp-
föra Mozarts kvartetter. Trollflöjten, Skapelsen m. m."
Trött af åren och sitt myckna arbete samt nedstämd öfver
en del missförstånd från gamla vänners sida, föranledt af om-
slag i Geijers politiska åsikter, lämnade han sin professorsplats
i Uppsala hösten 1846, till stor förlust för universitetet hvars
förnämsta prydnad han så länge varit. När ångbåten lade ut
från hamnen stod professorn med blottadt hufvud och mottog
studenternas sista sångarhälsning, som de med sänkta fanor
och sorgfyllda hjärtan bragte honom. Han fick blott några
månader i ro arbeta på sitt stora historiska verk, bosatt i "de
svenska sånggudinnornas palats’’; redan påföljande vår var han
redo till den sista färden. Stoftet fördes nu åter till Uppsala,
där studenterna mötte med florbehängda fanor. Vid grafven
föllo vårsolens strålar med en mild aftonglans öfver den blom-
höljda kistan, fanorna fladdrade i aftonbrisen och ^Stilla skuggor’’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
