Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Täxt - A. F. Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 SVENSKA TONSÄTTARE.
bestå af åtta körer, sammanbundna genom ackompanjemanget.
De teckna med lätt, lekande behag och djup innerlighet de
skiftande drömmarnas besök hos olika människor, utgörande
lifliga, poesirika, idealistiska tonmålningar. Första gången fram-
förda under hofsångaren Bergs utmärkta ledning väckte de stor
hänförelse och blefvo snart, sedan tonsättaren instrumenterat
dem, en kär egendom för alla musiksällskap inom landet och
äfven i Danmark och Tyskland. Samlingen "Gammalt och
nytt" är sammansatt af några äldre och nyare visor, förenade
med recitativ och smärre körer. De uttrycka på ett intagande
sätt den Lindbladska sångmöns finhet och behag, skalkaktighet
och vårjubel och låta genom den lyriska färgtonen skimra verk-
lighetsbilder af stor skönhet.
Det var omöjligt för en musiker af Lindblads begåfning att
så länge vara bosatt i hufvudstaden och i beröring med olik-
artade musici och ej försöka sig på andra uppgifter än den enkla,
om ock konstfulländade visans. En opera "Frondörerna", den
omfångsrikaste af hans kompositioner, framfördes redan 1835,
men mottogs ogynnsamt af såväl kritik som publik, trots Geijers
varma framhållande af dess förtjänster. Texten, författad af
fransmannen Mélesville, rör sig om en intrig under partistriderna
i Paris 1649, visserligen ganska kvick, men med långdragna
dialoger och föga ägnad för musikalisk behandling. Ämnet
borde ej varit lockande för en så utprägladt svensk konstnär
som Lindblad. Hans lyriska ton kom ej heller till sin rätt;
däremot togs det raska, sprittande, lifliga i hans natur i anspråk,
och det kan med skäl sägas, att kompositören gjorde det bästa
af ämnet, som kunde göras. År 1860 upptogs operan ånyo
och rönte då mera erkännande, ehuru den aldrig lyckats blifva
fullt populär, trots vackra partier. Lindblad arbetade på ännu
ett par operor, "Blenda", med text af Fredrika Bremer och
"Den blå fanan", af C. J. L. Almqvist, ehuru dessa aldrig
blefvo fullbordade.
Kompositören har äfven inom instrumentalmusiken utarbetat
åtskilligt af värde, ehuru detta af allmänheten ej är så bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
