Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Täxt - Otto Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OTTO LINDBLAD. 53
början mycket emot studenternas sångöfningar, då de ansågo
dem taga för mycken tid från studierna, men då sången allt-
mera närmade sig skön konst och vid studentmötena alltid tog
priset, måste de låta saken hafva sin gång.
Det var blott oegennyttig kärlek till konsten, som dref
Lindblad att offra så stor del af tid och intresse åt dessa öf-
ningar, och han hade därför ej ett öres lön, Hans en gång
framställda anspråkslösa begäran om trehundra kronors årligt
arfvode som sånganförare afslogs af akademien, och han anmo-
dades i stället att snarast aflägga sin examen. År 1844 promo-
verades Lindblad och sökte därefter för att erhålla ett lefve-
bröd den lediga klockarebefattningen i Mellby, hvilken han
tillträdde 1847 och innehade till sin död.
Skilsmässan från kamraterna var en svår pröfning, och
kompositörens senare sånger nådde aldrig den höjd de nått i
en sympatisk och elektriserande vänkrets — det var den rätta
iifsmiljön som felades. Anspråkslös och förnöjd i alla lifvets
skiften fann sig dock Lindblad tillrätta på sin nya plats och
gjorde det bästa möjliga af den. Student i det sista bar han
nästan alltid tecknet därtill, den då brukliga studentmössan,
mörkblå med svart rand och hvit passepoél. Sångöfningarna
upptogos med de förmågor som landsbygden hade att bjuda
och bland annat sjöngs "Gluntarna", som på 1850-talet gjorde
sitt triumftåg genom landet. De musikaliska soiréerna infördes
äfven i mindre skala, till fromma för traktens sällskapslif och
öfver allt följde musik och sång Otto Lindblad i spåren. Han
var en gärna sedd gäst på de närbelägna herrgårdarna, där
man högt värderade hans glada, hjärtevinnande personlighet
och framstående musikaliska prestationer, och till det enkla
hemmet drogos gäster från nära och fjärran.
Alltsedan barndomen ifrig jägare deltog Lindblad i den
på hans tid mycket utbredda skarpskytterörelsen och tog ofta
priset på grund af sin träffsäkerhet. Han erhöll i anledning
bäraf och med anslutning till en strof ur en af hans egna sånger:
* Kulan går sin bana ärligt, se där tumlar markens villebråd",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
