Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Täxt - Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 SVENSKA TONSÄTTARE.
Första gången Wennerberg fick syn på det estetiska och
nöjeslystna sångsällskapet "Juvenalerna* var vid vårfesten 1843;
Han såg då i talldungen vid Eklundshof ett sällskap studenter
i röda toppmössor sitta och glamma vid skenet af en flammande
brylå och hörde dem fint och säkert utföra kören ^Se purpur-
skyn" ur Preciösa. Snart därefter var bekantskapen gjord, och
Wennerberg blef själen i sällskapet och ledaren af dess sång-
öfningar. Allteftersom sångarna, den ene efter den andre, läm-
nade Upsala smälte kören ihop, tills blott tre återstodo. För
dem skref Wennerberg åren 1846 — 48 flera trior för tenor,
baryton och bas, h vilka 1860 utkommo i tryck under namn af
’’De tre**. Sedan äfven tenoren lämnat, återstodo blott två,
och för dessa två, Otto Beronius — glunten — och sig själf —
magistern — skref han ett trettiotal duetter, ’’Gluntama*, hvilka
diktades mellan åren 1847 — 50, de sista i Skara. De spredos
hastigt, först genom afskrifter i studentkretsarna, där de hälsades
med stor förtjusning samt sjöngos snart allmänt öfver hela
landet och äfven i grannlanden. Under 1850-talet voro Glunt-
arna utan tvifvel de mest populära sångerna, och ännu i dag
fortlefva de bland gamla och unga studenter, aldrig förfelande
sin elektriserande inverkan på åhörarna. Ingen har väl så
karakteristiskt skildrat studentlifvet med dess snabba skiftningar
från den sorglösaste yra till den ofta därpå följande melankolien,
och uti dessa stämningsbilder finnas äfven införda de mest
poetiska naturbeskrifningar, sådana som endast en lyriskt känslig
skald kan återgifva. Sångsällskapet O. D. har som festsång
vid samkvämet efter de årliga vårkonserterna upptagit "stora
glunten" — Minns du hur ödet oss förde tillhopa, aderton-
hundra och trettiosju? Bland de mest framstående märkas för-
öfrigt: "Uppsala är bäst", "Gluntens moster", "Misslyckade
serenaden", "Gluntens vigilans", "Gluntens flamma", "Solned-
gång i Eklundshofsskogen" med härliga naturmålningar, de all-
varligt vackra "Slottsklockan" och "Kväll på kyrkogården"
samt "Afskedet från Flottsund".
Af ännu större betydelse äro dock de nationella hymner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
