Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Täxt - J. A. Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 SVENSKA TONSÄTTARE.
ning. Det klarnade under denna sommar allt mera för den
svärmande ynglingen, att han skulle ägna sig helt ät konsten,
och här på den grönskande ön gjorde han utkastet till en af
sina vackraste ungdomssånger, ’’Längtan från hafvef*, som han
själf kallade sin Leckövisa. På hemvägen gjordes besök i Göte-
borg och Marstrand, där öfverallt vänner påträffades och nya
bekantskaper stiftades, såsom med den värdefulla familjen v.
Salza, hvilkens hem Säby i Östergötland Josephson senare
gästade flera gånger. Resan gick med skjuts och på båt och
är lifligt skildrad i resenärens vidlyftiga dagboksanteckningar,
som vittna om ett djupt natursinne och studium af människorna,
han kommit i beröring med. På Säby komponerades den s. k.
Säbyvisan "Vid höstens början", intagen liksom "Vårsång",
"Om sommaren" och "Längtan från hafvet" i det tredje häfte
sånger, kompositören följande vår utsände.
Vintern tillbragtes i Uppsala, där Josephson innehade en
tillfällig plats som sånglärare i katedralskolan, men hela följande
året vistades kompositören på landtegendomar i Östergötland, i
afvaktan på det resestipendium han sökt, men till sin ledsnad
ej erhöll. Den ifrigt åtrådda utländska resan kom dock till
stånd genom vänners bemedling. Jenny Lind gaf vid pingst-
tiden en konsert i Uppsala, hvars behållning hon skänkte som
en grundplåt föf resekapitalet. En "pilgrimssång" tolkar den
unge resenärens känslor vid detta nya skede i lifvet, då han
stod vid sin längtans mål, redo att börja pilgrimsfärden till
konstens förlofvade länder.
Det var sommaren 1844 Josephson anträdde sin treåriga
utländska studieresa. Med ett för allt skönt öppet sinne mot-
tog han de lifligaste intryck af såväl konst som natur, och i
nära beröring med samtidens mest framstående personer inom
litteratur och konst utvecklades hans egen konstnärlighet till
allt större mognad. Han blef i Berlin i tillfälle att höra "Anti-
gone" och tilltalades djupt däraf liksom alltid af Mendelssohns
fena och allvarliga musik. W^agners däremot, med undantag
af Lohengrin, fann han bullrande, effektsökande och fattig på
"1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
