Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. I. Avledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästan, egentl.: från närmaste håll; kanske dock egentl. ack. sg. m. till adj.
näst (se ordb. nästan). Med samma avledn. synas även samman
o. sällan vara bildade. 2. i medan o. sedan, jfr got.
miþþanei, ags. siððan, av -þan.
2. -an, -ian (i regel betonat -â-): av lat. ânus (: fra.
-ain, jfr suverän under -än), -iânus t. ex. rômânus,
(vanl.) i personbetecknande substantiveringar (stundom dock ytterst från
det etymol. identiska ital. -(i)ano, utan motsvar. i lat.); bl. a. i
folknamn såsom afrikan, indian (förr även i betyd. ’indier’),
morian (mlat. mauritanus), i dylika förr ofta -anare (se
-are nedan), i namn på sekter o. företrädare av olika
åsiktsriktningar, t. ex. luteran, muhamedan, schartauan, ävensom i
ord som boströmian, waldenströmian, jägerian (till familjen
Jæger) el. republikan o. det ytterst från eng. komna vegetarian.
Utan syftning på tro, åsikter o. d. i t. ex. kaplan, kastellan,
sakristan, veteran (: vetas, genit. -eris, gammal); jfr även
(det egentl. ital.) charlatan (till en verbstam); om sopran se nedan.
- Dessutom ofta i urspr. latiniserade familjenamn såsom Montan,
Sylwan, i regel yngre förkortningar av äldre namn på -anus, vanl. till i
ortnamn ingående naturbeteckningar ss. ’berg’, ’skog’.
Samma lat. suffix -iânus ingår f. ö. i personn. ss. Fabian,
Maximilian, Sebastian, med obetonat -an.
Det betonade suffixet -ân är alltjämt brukligt o. brukbart för nybildningar; jfr
de rätt unga ritschlian, vagnerian. Dock är i vissa fall avledn.
-are avgjort att föredraga (t. ex. svedenborgare, waldenströmare).
Suff. -(i)ân (ytterst av lat. (i)ânus) uppträder även i
fasan (ytterst lat. phasiânus, fågel från Phasis), karduan (mlat.
corduanus, egentl.: från Cordova), slentrian, en bildning av humanisterna
till ett germ. grundord, sopran (ital. soprano, mlat. superânus,
etymol. = suverän), vulkan (lat. gudan. Vulcânus), samt i
altan (ital. altana, till lat. altus, hög).
Av annat ursprung är däremot -an i t. ex. astrakan (ry. stadsn.
Astrakan), babian (jfr fra. babion, babouin), banan
(span. banana, -o), buldan (oklart), bulvan (lett.
bulwáns, uppstoppad lockfågel, möjl. ytterst från pers.), divan
(persiskt), dolman (ytterst turkiskt), kaftan (turk.), krokan (fra.
croquante, egentl. part. pres.), ocean (grek. ôkeanós), orkan
(karaib. uragan), platan (ytterst grek. plátanos, till
platýs, bred), roman (ffra. romant), saffian (pers.
sachtjân), sultan (arab.), turban (ytterst turk. tulbend)
osv. I vissa av de ovannämnda grundorden är dock det där ingående n-et
etymologiskt samhörigt med -n- i lat. -(i)anus. Alldeles obesläktat
är naturligtvis -man i fennoman, monoman osv. (se -man).
Adj. momentan, spontan m. fl. utgå från lat. ord på -âneus, varav
ytterst även -en i kapten (mlat. capitaneus).
-ande, -ende: 1. i neutrala verbalabstrakta, t. ex.
anförande, springande, avseende, i sv. tidigast på 1400-t., efter
böjda mlty. infinitiver på -ent (genit. -endes) ss. etent, ätande,
osv. Kunna i sv. bildas till de flesta verb; dock ej gärna t. ex. till sådana som ofta
ingå fast förbindelse med andra ord (ss. hjälpverb o. d.) eller till deponentier
(glädjas o. d.) o. reflexiver (dock t. ex. bemödande, förbarmande,
uppförande) el. till sådana som väsentligen tillhöra talspråket (utom vid
intransitiva verb med klandrande o. iterativ betyd.: ’ett fasligt rännande’).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
