Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. I. Avledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-a, uttryckande tillhörighet o. d., o. etymol. identisk med -in i svin o. i
urgerm. *hōnisīna- (varav isl. hǿnsn, sv. höns) el. -en- i gyllene (se -ene).
Olämpliga o. smaklösa i förb. med inhemska ordstammar såsom lusin,
läkerin o. d. (jfr art. även ytterbin). — Samma lat. -īnus ingår också ytterst
i de talrika familjen. på -in, ofta med första leden av ortnamn, t. ex.
Hedin, Sa(h)lin; stundom dock även av äldre -īnius, jfr familjen. Kollinius.
— Historiskt samma avledn. ingår i baldakin (mlat. baldacinum, till Baldak,
Bagdad), mandolin (-ital. -ino till mandola), stubin (ital. stoppino), turbin
(fra. turbine, till lat. turbo virvel). — Blott skenbart till denna avledning
hör kamin, lat. camīnus, av grek. káminos, liksom terpentin innehåller
en grek. adj.-ändelse -inos (till terébinthos). — Till fem.-formen höra f. ö.
t. ex. gardin (ytterst lat. cortīna), kantin (ital. cantina), latrin (lat. latrīna),
medicin (lat. medicīna), officin (lat. officīna), ruin (lat. ruīna), sordin (ital.
sordina till sordo, döv, stum). — Maskin (lat. machīna) utgår däremot
ytterst från grek. mākhána (dorisk form). — Lat. -īn- innehålla även
(med annan accentuering) kvintin (urspr. en mlat. adj.-bildning på -īnus)
o. även kummin (över ty.), av lat. cumīnum, som dock utgår från grek.
kýminon (ytterst semitiskt). — En bildning på senlat. -īnum föreligger i
lånordet bäcken (från mlty.; senlat. bacchīnum), o. på lat. -īna i lånordet
kölna (ytterst lat. culīna, kök). — Kanin har sekundärt -n (ffra. con(n)in,
biform till connil, jfr lat. cuniculus). — I krinolin, från fra., är -in- ej
suffixalt: till lat. crīnis, hår, o. līnum, lin. — Trikin utgår från en eng.
bildning (1800-t.) till grek. thrix, hår.
1. -ing (-ling), -ung i (urspr.) mask.: fsv. -inger, -unger, stundom
även lånat; allm. germ.; av germ. -inga- (-ung-, -ang-), av ie. -n + k (se
-ig); jfr litau. avledn. -in-, -inka-, lat. juven-cu-s (se art. ung), sanskr. rājaka,
liten konung (av -n̥ + ko-).
Urspr. denominativt, dels till sbst. t. ex. konung (till isl. konr, förnäm
man), niding (till nid i nidvisa), dels till adj. t. ex. galning, hedning,
usling, dels de yngre fuling, raring, stygging osv. el. lånordet ädling (till
ädel); jfr lätting (med -tt- efter lättja; egentl.: *läting).
Bl. a. vanligt i djurnamn, t. ex. enhörning, gröngöling (till gol,
gul), strömming, äling (till al), äsping (till asp); börting (till bjärt), röding.
En talrik grupp av denominativer bilda avledningar av landskapsnamn
t. ex. skåning, upplänning osv. ävenså de ej fullt analoga gästring,
hälsing (jämte de äldre o. stundom ännu brukade gästringe o. hälsinge).
Ofta i familjenamn ss. Billing, Fröding, Hulting, Ryding (dock
icke sällan av ortnamn på -inge, som i sin tur själva ofta utgå från släktnamn
el. dyl. på -ing av samma slag som ännu kvarlever som familjen.
i Ribbing).
Ävenså i sjönamn, t. ex. Fyllingen, Gröningen, Nedingen, Skäringen
osv., icke sällan för äldre -ung, t. ex. Föllingen, Mellingen (se närmare
förf. Sjön.). I åtskilliga fall kommer dock -ing i sjönamn urspr. från det
till grund liggande gårdnamnet på -ing(e).
Icke sällan diminutivt, t. ex. fölsing (till ä. sv. fölse, litet föl),
mansing (till ä. nsv. manse), äfsing (till av); jfr barnspr. fossing, fot, o.
hansing, hand (jämte fosse, han(d)sa); alltså i de flesta fall med dubbelt
diminutivsuffix s + ing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
