Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. I. Avledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älgja (: älg), somliga dock unga analogibildningar; el. (ofta med funktion
av tillhörighetssuffix) t. ex. dyna (: dun), dynga, eka, gryta (: gryt, sten),
hylla, hätta, hörna, krycka, slägga, stylta, sv. dial. bräsma, ängskrasse
(: brasm, brax; blommar vid braxens lektid), fänna, snödriva (: fann),
grynna, grunt vatten (: grund), härva (: harv), nista, matsäck (isl. nest)>
ränga, stång (: rång), *röda, kluvet gärdsle (: rod), skrynta, kropp (: skrott,
av skrunt), snyta, vrå, hörn (: snut), stryta (: strut), sälla (: såll; kanske
dock deverbativt, till vb. sälla), tylla, halvalnslång grantelning (: tull, topp
m. m.), vänna, spö (: vann), äska (: ask); el. till adj.: fylla, källa (: kall),
möda (dock till betyd. anslutning till det likaledes av fsv. mōþer, trött,
avledda vb. möda), syra, väta, yta (: ut). I dessa bildningar har
avledningens i bortfallit efter urspr. lång stamstavelse; i dynga, eka, krycka, slägga
(fsv. ia) kvarlevde däremot det efter (n)g o. k utvecklade i in i nsv. tid.
Sbst. smörja, värja komma av verben smörja, värja såsom möjl.
också det ovannämnda mölja av ett vb = isl. mylja. — Vilja är egentl.
oblik kasus av fsv. jan-stammen vili.
Kedja, mönja, olja äro försvenskningar av mlty. kede, minie, olie,
ytterst av lat. catēna, minium, (vlat.) olium; slöja, tröja av mlty. *slôie
(= mholl.), tröye; lilja ytterst av lat. līlia (plur.).
i verb, se under -a.
-je i glädje, se under -e 2. — I linje från ty. linie (lat. līnea); om
kultje, stiltje se d. o.
-jär, se -iär.
-k: gammal avledn. t. ex. i djurnamn (germ. -ak, -ik, -uk), t. ex. hök
av *haƀ-uk-, fsv. maþker, mask (: got. maþa), sv. dial. måk, mås = ie. -g
i t. ex. sanskr. patạgás, fågel, flygande (av ie. *petn̥-go-, till kymr. etn,
fågel, av *petno-), växl. med ie. -k i t. ex. sanskr. vartaka, vaktel, grek.
órtyx (genit. -k-os o. -g-os) ds., motsv. germ. -g (i -ig); vidare i stjälk
(jfr ty. stiel) o. en del uråldriga vattendragsnamn, t. ex. Viskan; ofta
diminutiviskt, jfr t. ex. Åke (om = fhty. Anihho), sv. dial. Danke, Jonke,
tjonke, yngling (: isl. þjónn), se även under -ka o. -ika. Ett diminutiviskt
-k uppträder egentl. också i dunk (: tunna, se Tillägg) o. läkt(e) från lty.
letke, motsv. ty. lättchen. - I t. ex. fjäsk, klunk o. d. hör k till
grundordet. — I sv. dial. spjälk = isl. spjalk, spjäla m. m., föreligger väl ej ett
k-suffix i vanlig mening utan snarast en utvidgning (determinativ) av
roten spel (se spjälka). — Se f. ö. under -ka o. -ke.
-ka: 1. i sbst. t. ex. halka till hal. För att detta sbst. ej är bildat
av verbet halka, utan att förhållandet är omvänt, talar i sin mån, att
det förra även finnes i no., da. dial. o. nisl., men att det senare blott
eger en motsvarighet i no. haalkast, bli hal, o. f. ö. ej uppvisats i fsv.
Däremot kunde sbst. svalka (fsv. svalke) o. torka (jfr fsv. thørka, isl.
þurka) snarare ha sitt ursprung i motsv. verb; dock osäkert. —
Diminutiviskt i t. ex. blacka till blad, stånka till sv. dial. stånda, tunna, sv. dial.
fårka, litet får, osv.; jfr under -k.
2. i verb, till adj. o. d. t. ex. blidka, dyrka, jämka, samka, sinka
(: sen), ömka, samtliga med trans. betyd., medan halka (varom nedan) är
intransitivt; till verb t. ex. fjäska, knarka, solka, stånka, dock betydligt
allmännare i dial.; idka är avlett av sbst. id el. ett därav bildat verb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
