Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. I. Avledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(jfr sv. idas); vankas (förr även vanka) av sbst. vån (fsv. vān); av el.
motsvar. urgerm. -akōn, -ikōn, jfr mhty. hôrechen (fhty. *hôrahhôn): got.
hausjan, el. fhty. ippihôn, ’revolvere’, till got. ibuks, rörande sig bakåt,
ags. íeldcian, uppskjuta, till fhty. altih, i vilka två senare fall k-et tillhör
grundordet: sannol. ha de nordiska av adj. avledda k-verben ytterst sitt
ursprung i dylika bildningar. — Om vb. halka, svalka o. torka höra hit el.
utgå från motsv. sbst. är ovisst (se ovan). Osäkert är också, huruvida
sparka (till roten sper i spjärna) bör med hänsyn till sin bildning ställas
på alldeles samma plan som de ovan anförda verben.
Vidare hör hit den lilla ordgruppen jaka o. neka till ja o. fsv. nē
(isl. nei), nej, ävensom tveka (fsv. tvika m. m.) till prefixet tve-, tvi-.
I en del verb på -ka uppträder k redan i grundordet el. roten,
t. ex. blinka el. lånorden sinka (: zinke, tagg), svinka, vinka m. fl.
-ke, i kälke av *kel-kan- till köl (fsv. kiol) av *kelu-; alltså av samma
slag som i t. ex. stjälk o. a. under -k anförda. Om fsv. svalke, svalka,
se under -ka; och om avledn. -ke i personnamn under -k.
-ken i fanken, fröken osv., se -ika.
-l (-el): i sbst., utan (urspr.) mellanvokal i flera i regel mycket gamla
bildningar (bl. a. för att bilda nomina agentis el. instrumenti), ss.
dravel (isl. drafl), fil (se fil 2), mål (mått, till ie. mē-, mäta), skavel, skjul
(till ie. skeu-, betäcka), skovel (avljudsform till skjuva), sovel, stol (till
ie. sthā-, stå), tagel, tvål (till två, möjl. dock med sekundär instrumental
betyd., jfr got. þwahl, bad), vagel, jfr även nagel av ie. *nogh(o)lo- o. sol
av ie. *sāu̯(e)l-; motsvar. -l- i lat. cælum, mejsel, av ie. *kaid-(s)lom till lat.
cædere, hugga, el. i grek. (h)óplon, vapen. — Egentl. produktivt först i
förb. med mellanvokal (jfr lat. vinculum, boja, grek. omphalós, navle,
sköldbuckla), t. ex. gördel, nyckel osv., varom se -el 1. Dessutom i indoeur.
språk allmänt diminutivsuffix, se -el, -la o. -ling (under -ing).
Samma instrumentala -l ingår även i t. ex. bila o. bill (plog-), nål,
såll, där dock i indoeur. tid föregånget av t, alltså ett kombinerat suffix
-tl- med instrumental funktion (jfr om dylika suffix under -der, -sl), ie.
*nē-tl-ā, medel att sy (: nē-, sy), osv.; i nord. spr. f. ö. uppträdande som
-l el. -ld (varav -ll).
i adj., utan bindevokal i några urgamla bildningar, såsom ful, hel,
jfr t. ex. grek. typhlós, blind (*dhubh-l-ó-, se döv); betydligt vanligare med
bindevokal, t. ex. isl. þagall, tystlåten (i nsv. försvunna; jfr under -la 2),
got. sakuls, stridslysten, lat. querulus, som klagar (jfr sv. kverulant), grek.
aeíkolos, som framvisar, efterbildar, osv.
-la: 1. i sbst. t. ex. nässla, till sv. dial. natä el. fsv. næta ds.; med
dimin. betyd. i kvissla (: kvesa), strimla (: strimma), ögla (: öga); sbst.
skrynkla kan däremot ha fått sitt l från vb. skrynkla; jfr -el, -ling. I
kräkla till ett fsv. *krækil = ösv. dial. kräkil, taggigt trä, hör l-et till
grundordet; skramla är bildat av motsv. verb (se 2). Dessutom i lånord
ss. buckla (ytterst lat. buccula, till bucca, uppblåst kind), fackla (ytterst
lat. facula, till fax), mussla (ytterst lat. musculus = muskel), tavla (ytterst
lat. tabula), våffla (lty. wafel); alltså även här en del urspr. diminutiver.
I lånordet murkla kan l-et möjl. utgå från en senare led, fht. *morh-wala,
till got. walus, stav (se val 1 o. Kluge Et. Wb. under wurzel).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
