- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
xli

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. I. Avledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var (nu ålderd.), vilse : vill. Urtypen kan utgöras av gamla perf.-part.
(jfr got. bêrusjôs, föräldrar, egentl.: havande fött; se under föräldrar),
så t. ex. isl. heitsi, som lovat, fsv. dugse, sv. gängse. — Sedan i
anslutning till adj. på -en utvidgade med -n, t. ex. harmsen, ledsen, skamsen,
sorgsen, (stundom) vilsen osv., även till verb ss. efterhängsen, tilltagsen.
Ännu vanligare i (särsk. vissa götal.) sv. dial., såsom bångsen, vild, ostyrig
(ä. nsv. bångse), fängsen, angelägen om, gapsen, förundrad, garpsen, pratsam,
grömse, grym till utseendet, hipse(n), häpen, hogsen, modfälld,
jälsen, ängslig, kallset n., kulet (om väder), krumsen, klumsen, valhänd,
lamsen, lam, lekse(n), lekfull, liksen, duglig, skumsen, mörkrädd, skurset,
skalset n., kyligt, ruskigt, stirsen, tankspridd, stumsen, häpen, flat, tarvsen,
behövande, vanse(n) van, yrsen, yr, vrångsen, örvänsen, mycket villrådig
(: adv. örvännes), jfr bolsa, orngalen (om suggor: bol, brunstig). Av dessa
bygdemålsord lämpa sig flera att upptagas i riksspråket, dit f. ö. leksen
och väl även krumsen stundom funnit vägen. — I nda. dial. finnas flera
substantiviska genitiver, som utan avledning övertagit adjektivisk funktion,
t. ex. træls, besvärlig: træl, vrags, förkastlig : vrag, volds, våldsam:
vold. — Adv. städse är en ombildning av y. fsv. stædhis, från mlty. stêtis,
adverbiell genit. till germ. adj. *stǣđia-.

Om dimin.-suffixet -se i sht i dial. se -sa.

-sel o. -sla, i regel abstrakta till verb (äldst o. ännu i sv. vanligast
till sådana på urgerm. -ian, t. ex. *fōđian = föda; alltså av urgerm. -isl-;
jfr under -else), t. ex. blygsel, födsel, hörsel, klädsel, känsel o. känsla,
körsla (vanl. i plur.), rädsla (men da. rædsel), skötsel, styrsel (förr även
styrsla), trängsel, vigsel, yrsel (förr även yrsla). Stundom med sekundär
konkret betyd., t. ex. gödsel, stängsel. Fängsel är en ombildning av
fängelse (se -else). Varsel (= da.) intager en särskild ställning såsom
bildat till fsv. vara (osv.), göra uppmärksam på, varna, alltså ett verb
efter I. konj. Jfr även samfärdsel (1865, Hyltén-Cavallius 1868 osv.) från
da. — Av den ännu äldre typen, urgerm. -sla- (utan mellanvokal) till
verbrötter t. ex. got. þreihsl, trängsel, ags. cnósl, släkt, kvarlever ingen i nsv.
— Historiskt sett var avledn. blott l, med s utlöst från ord, vilkas stam
slutade på s, dels gammalt sådant o. dels möjl. uppkommet av ord på
dental + ie. suffixt -tlo, vartill, såsom förf. förmodat Ark. 7: 161, betsel
kunde höra: ordets betydelse hänvisar det nämligen snarare till de med
instrumentalsuffix bildade kategorierna. Alltså uppkommet på samma sätt
som t. ex. avledn. -ling, -när, -ster m. fl. — Hithörande avledn. på -e (motsv.
germ. -(i)sl-ia) ha konkret betyd. t. ex. bindsle, bränsle, gärdsle, hängsle.

Av dessa nsv. bildningar på -sel o. -sla äro de senare, historiskt
sett, att betrakta som (jämförelsevis unga) utvidgningar av de föregående.

Avledn. -sl uppträder i nord. spr. även som denominativsuffix,
t. ex. sv. dial. ätsel, frat, kvinnsle, kvinnfolk, m. fl., varom se art. åtel.

-sing i fölsing, mansing, äfsing m. fl., se -ing.

-sk. 1. i sbst., utan spår i nsv. som inhemskt självständigt suffix.
I brådbrasket ingår ett fsv. *brazk, till *brazker, bråd. På samma sätt
äro glömska, ilska osv. substantiveringar av adj. på -sk. Handske (mlty.
hantzke) innehåller en försvagad form av sko. I slask, slusk, snusk m. fl.
hör sk till stammen el. till grundverben.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free