Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. I. Avledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vikt (av *wehti-), som även i nord. spr. givit el. skulle ha givit former
på -t (-tt); annars efter tonande konsonant utvecklat till -d, se -d I. 2.
Hit hör också läst (skomakar-) av urgerm. *lais-ti- till fhty. -leisa,
fotspår, osv. (jfr list ovan). Tolft har ombildats av fsv. tylft, som
uppkommit i anslutning till orden på -ti; i lånordet hälft ingår däremot
snarast ett -iþō. Suffixalt är även -t i lärft (fsv. læript m. m.), till lin o.
ett sbst. = isl. ript, tygstycke, besl. med riva.
En efterbildning av sbst. på (ie.) -ti (o. germ. -iþō) är det unga
upptäckt till upptäcka.
Någon gång av (ie. -to- o.) urgerm. -ta-, t. ex. frost o. lånordet knekt;
av (ie. -tā o.) urgerm. -tō i t. ex. lånordet slakt.
I kroppsdelsbeteckningen höft (från ty.) är -t sekundärt; jfr got.
hups ds.
Trakt kommer ytterst av lat. tractus, en tu-stam (till trahere, draga),
alltså motsvar. de germ. bildningarna på -þu, -đu (se -d I. 3) o. sålunda
även (efter tonlös konsonant) de ovan anförda blåst, jäst, växt (isl. vǫxtr).
Om -t i hjort se under -ta.
I åtskilliga ord på -t hör slutkonsonanten egentligen till det verbala
grundordet, t. ex. fläkt, glimt, skymt av fläkta, glimta, skymta (se -ta 2).
I läkt(e) uppträder egentl. en omställning av lty. letke med
diminutiviskt k.
2. i adj. såsom bredbent, finhyllt, höglänt o. d. ingår ett
denominativt tillhörighetssuffix urgerm. -iđ (alltså -bainiđa- osv.), som givit nord.
-d (-đ; jfr blåögd under d slutet) o. efter tonlös konsonant -t (närmast
-þ) såsom -hyllt av *hulþiđa-, vilket t sedan analogiskt överförts till andra
bildningar med ljudlagsenligt d såsom -bent osv. Se särsk. -hyllt o. jfr
parallellbildningarna under -ad.
3. i adv. a. t. ex. allmänt, mycket, öppet av -t i adj.:s neutr. sg. (got.
-ata = ie. -d i lat. id, det), stundom utan nu kvarlevande adjektiviska
motsvarigheter t. ex. enbart, mangrant, nogsamt, titt och ofta; jämt och
samt till isl. adj. samr, samma. Med analogiskt tillagt t: eljest o. straxt
till eljes o. strax; kanske också i varest (: fsv. hvares), se b.
b. i dit, hit o. vart, av pronominalstammar + at åt (= lat. ad) för
att beteckna riktning. Jfr ä. nsv. södert, vänstert, åt söder osv., av söder
åt (at). Även varest (varefter därest) kan uppfattas som bildat med
samma at.
c. i samt och synnerligen från mlty. (jfr got. samaþ osv).
-ta. 1. i sbst., saknas i inhemska ord[1]. Lånordet kräfta, från
mlty. krevet, kreft, med -a tillagt i sv., innehåller samma i djurnamn icke
ovanliga t-suffix som i eng. hornet, ty. hornis, bålgeting (se geting slutet)
el. de inhemska isl. alpt, svan (germ. *alƀut-, varom under Alt-), sv. hjort
(germ. *herut-) = ieur. -d i t. ex. grek. kemás (genit. kemádos), en antilop.
I lykta (från lty.) hör t till grundordet (jfr ty. licht, med -t av germ.
-þ); i lånordet stötta till stammen. Klyfta har ej gammalt -ta, utan är
en yngre sidoform till klyft (se -t).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
