Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. I. Avledning - Ordbildning. II. Sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppvisar omljudsvokal, är det i regel sekundärt i förhållande till det andra,
t. ex. hysa till hus, värma till varm, ävlas till avel[1]. Men stundom kan,
vad som förefaller som omljud, i själva verket bero på avljud. Eller
också kan förhållandet vara på annat sätt invecklat. Så t. ex. är sv. stegel
ej bildat av vb. stegla utan grundord till detta; men substantivet har fått
sin omljudsvokal (äldre -ä-) från det avledda verbet o. har självt haft
formen *staghl = isl. stagl.
Stundom kan emellertid, som nämnts, intet bestämt avgörande träffas.
Så finnas t. ex. en del forn- och nysvenska substantiver av typen
fylla o. villa med dels adjektiviska o. dels verbala betydelser (’fullhet’ o.
’fyllnad’ osv.), och det synes ofta omöjligt att veta, om avledningar av adj.
(*fulliōn osv.) genom inflytande från vid sidan stående likalydande verb
fått dessa senare betydelseskiftningar eller om man har att antaga ’olika ord’
av resp. denominativt o. deverbativt ursprung. Eller andra fall. Vb. lova
är antagligen avlett av sbst. lov, men enl. Brugmann är förhållandet
omvänt. Vb. tåga kan betraktas som en avledning av sbst. tåg; det kan dock
även tolkas som en parallellbildning till detta (’aoristpresens’ i förhållande
till got. tiuhan, draga). Osv.
Särskilt bör man taga sig till vara för att, såsom ofta sker, bedöma
dylika frågor från det moderna språkets synpunkt. Därav att t. ex. djup,
ljus m. fl. (sannol.) äro substantiveringar av motsvar. adj., sluter man
gärna, att på samma sätt sbst. lugn bildats av det likalydande adjektivet,
men förhållandet är i själva verket omvänt.
II.
Vid sammansättning ha två självständiga ord sammansmält
till ett[2].
Här meddelas först exempel på de från formens och betydelseförhållandenas
synpunkt viktigaste typerna, representerande olika bildningar
från mycket olika tider, dels inhemska o. dels lånade el. översatta.
1. Senare leden är ett sbst.
sbst. + sbst.:
bergland, men bergsbygd (jfr nedan), beståndsdel, befälsgrad (men
befälhavare, efter ty. befehlhaber<i></i>, egentl. en avledd sammans.; jämte befehlshaber,
varifrån ä. n sv. befälshafvare), mangelbod, men handelsbod, (ty.
handels-), sportartikel, men sportstidning, Kárlberg (personn.), Karlbérg (ortn.),
Karlsbórg, Tegnérsplatsen (jfr det felaktiga Tegnérgatan), Viskafors (till
Viskan), Hagaparken, Sofiahemmet, Mariefred (till lat. genit. sg. Mariæ),
Marienglas (från ty.), Jälmar(e)kräftor, Londondimma, Schweizerost,
fadersglädje o. det analogiska modersglädje (se nedan), farbror (fsv. faþurbroþir, till
genit. sg. faþur), broderskärlek, men brodermord, broderfolk, närmast: ett
folk vilket i förh. till ett annat är som en broder (un peuple-frère), men
brödrafolk, ett folk, vars medlemmar sinsemellan äro bröder (un peuple de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
