Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. II. Sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Har den senare leden en starkare utpräglad verbal karaktär
(verbalabstr., nomen agentis osv.), blir den första ofta objekt, t. ex.
<språkstudium</i>, ävensom i avledda sammansättningar såsom stegmätare, krigföring
o. d. (jfr ovan).
I förb. adj. + sbst. står adjektivet oftast som adj.-attribut, t. ex.
blanksmörja, fullmåne. Däremot är sjukrum ett rum för sjuka (jfr ty.
krankenstube) o. latbänk en bänk, där man är lat el. låtar sig (jfr ty.
faulbett).
I förb. sbst. + adj. tjänstgör första leden ofta som ett slags adverbial,
t. ex. armstark, stark i armarna, innehållsrik, rik på innehåll (jfr
regndiger), gästvänlig, egentl.: vänlig mot gäster, numera dock: vän av
gäster o. d. (jfr barnkär).
Förb. verb + sbst. tillhör en jämförelsevis ung typ, som åtm.
delvis beror på tidigt formellt sammanfall av vbalsbst. med verbstammen,
varav följde nybildningar med den senare, t. ex. körsven (ä. köre-), sändebud.
Substantivet är här subjekt i en aktiv sats (t. ex. körsven, springpojke)
el. i en passiv (t. ex. sändebud, tuggtobak) el. adverbial (t. ex.
brygghus, visselpipa, avrättsplats). Jfr t. ex. got. winþiskaúrō, kastskovel,
till vb. -winþjan. – Typerna vippstjärt, våghals (ofta lånade el. övers.) o.
krypin, sittopp, svängom innehålla imperativen; jfr även de från fra.
lånade pincené, portmonnä.
Rätt sparsamt företrädda äro i sv. det slag av sammans., där
lederna stå i samordningsförhållande till varandra, såsom hos
additionskomposita, i sanskrit, där de talrikt förekomma, o. därifrån i
den språkvetenskapliga litteraturen ofta kallade dvandva (’par’), t. ex.
Slesvig-Holstein, dvs. Slesvig och Holstein[1], Söderby-Karl (socken, av fsv.
Sudherby + Karls kyrka, Karlung m. m.), tjugofem, dvs. 20 + 5 (jfr
ovan); samt de likartade gudamänniska, blågul (dels gud, blå o. dels
människa, gul) o. sötsur o. d.; jfr ital. (o. ä. sv.) pianoforte. I ett ord
som ljusdunkel (efter fra. clair-obscur) ter sig emellertid för den
omedelbara språkkänslan i anslutning till det ojämförligt vanligaste förhållandet
den förra leden som en bestämning till den senare: dunkel blandat med
något ljus[2].
Beträffande i olika avseenden anmärkningsvärda sammansättningar
och sammansättningstyper se f. ö. i ordboken beklagansvärd o. d. (under
värd 1), dröjsmål (under dröja), familjefest (under familj), giftasvuxen
o. giftermål (under gift 3), göromål (under göra), hyresgäst (under hyra),
hälftenbruk (under hälft), medvetslös (se ordb. Tillägg), nappatag (under
taga), orkeslös (under orka), predika- o, predik- (under predika), prövosten,
rättegång (under rätt), sagesman, skadeslös (under skada),
skilsmässa (under skilja), skonslös (under skona), skriftermål (under skrift 2),
skällsord (under skälla), skärseld (under skär 3), sköteslös, supanmat
(under supa), svaromål (under svar), sysselsatt, sysslolös osv. (under
syssla), tjänste- (under tjänst), tuktomästare (under tukta), varu- (under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
