Print (PDF) - On this page / på denna sida - blånor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blånor
blå o. kulle; egentl, om platsen för
häxornas möte med satan, jfr Blåkulla,
berg vid Marstrand o. i Kalmarsund, y.
fsv. Blaakulla 1400-t.; sedermera även
om helvetet (jfr ä. nsv. i heta Blåkullå)
o. använt i svordomar, vartill den unga
Stockholmseufemismen Blå porten. Se
förf. 1600-t:s sv. s. 47 f. o. Sahlgren
Blåkulla o. blåkullafårderna (NoB 1915, s.
100 f.).
blånor, Spegel 1712; Lex. Linc. 1640:
blåner (ännu S AOL 1874), Dalins Arg.
1734: blånar (ännu t. ex. 1834); sv.
dial. blån, plur. blånar, fsv. blän, plur.
blånar; utvidgning av stammen i blår
(se d. o.), möjl. med n från vissa
n-stamsformer (se slån); jfr ty. dial. blane,
grov linneväv.
blår, fsv. blaar plur., till en sing.
blå, motsv. da. blaar, fhty. blacha, grov
dräkt (ty. blahe, grov linneväv), av germ.
stammen *blahw-; möjl. besl. med blöja.
blåsa, vb., fsv. blåsa - isl. blåsa,
got. -blåsan, ml ty. biåsen, thty. blåsan
(ij. biåsen), av en germ. rot blcés-, en
utvidgning med s av den i fhty. blåjan
(ty. blähen), ägs. bläwan (eng. blow),
lat. fläre,» blåsa; jfr blad. Da. bl&se
har (liksom sv. dial. blåsa o. den fsv.
biformen blcésa) ce efter z-omljud da
pre-sensformer. - Den gamla reduplicerade
ipf.-formen bles, blås, (= ty. blies)
uppträder i ä. nsv. o. sv. dial. - Härtill:
blåst, fsv. bläster, motsv. isl. blåstr
(se närmare bläster).
blåsa, sbst., 1538 = no. blaasa, väl
från Ity. el. ty. blase, motsv. mlty.
blåse, fhty. blåsa, av stammen i blåsa,
vb. besl. med bläddra 2.
1. bläck, se bleck.
2. bläck, till skrivning, i ä. nsv. ofta
bleck, fsv. blcek = isl. blek, da. bleck,
från ägs. bl&c, motsv. mlty. black, fhty.
blach: egentligen substantiverat av ägs.
adj. blcec, svart (eng. black) = fhty.
black; möjl. besl. med black 2. Jfr
got. swartizl, bläck, till svart, lat.
åtrå-mentum ds. till a/er, svart, o. grek.
mé-lan ds. till mélas, svart. Av det grek.
ordet är väl ägs. blcec osv. en
översättning (liksom även ir. dub, bläck, till
dub, svart, m. fl.). Eng. ink, bläck, av
ffra. enque, härrör liksom ty. dial. inket
50 blänga
m. m. ytterst från grek. éngkaiistos,
inbränd. Om ty. linie se t ink t ur.
Samtliga dessa ord för ’bläck’ kommo
(såsom lån el. översättningar) till det
nordligare Europa med kännedomen om
den latinska skrivkonsten. -
Bläckfisk, Lex. Linc. 1640, tidigare dock
bläckfisk B. Olai 1578, motsv. da.
bläckfisk, mlty. blackvisch, ty. black- o.
tin-lenfisch osv., efter en i en behållare i
djurets kropp befintlig bläcklik vätska.
- Bläckhorn, Var. rer. 1538, med
motsvar. i da., isl., ty. osv., till horn,
med s}7ftning på det ämne, varav
bläckbehållare urspr, förfärdigades.
1. bläcka, även blecka, märka träd,
1618: blekat, sv. dial. blek(k)a, bläkka,
blika, motsv. no. blik(k)a m. m., egentl,
etymylogiskt identiskt med isl. blika,
skina (se black 2, blek, blik); alltså:
göra att något skiner el. S3rnes.
bläcka el. blecka, vulgärt: sup,
dryckesgille; egentl.: bleckmått använt vid
servering av brännvin, Blanche 1856,
av sv. dial. blecka, mindre bleckmått,
avledn. av bleck.
blada, avblada, avverka, fsv. blcedhia
(vartill bläster) = isl. bledja, avledn.
av blad. - I ä. nsv. även: bläddra.
1. bläddra, vb, 1700, väl av Hy.
blä-dern, jfr da. bladre, ty. blåltern; avledn.
av blad.
2. bläddra, sbst., blåsa, fsv. blcedhra
= no. bladra, da. blåare, ägs. blcédre
(eng. bladder), av germ. *blcedriön, resp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
