- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
50

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - blånor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blå o. kulle; egentl, om platsen för
häxornas möte med satan, jfr Blåkulla,
berg vid Marstrand o. i Kalmarsund, y.
fsv. Blaakulla 1400-t.; sedermera även
om helvetet (jfr ä. nsv. i heta Blåkullå)
o. använt i svordomar, vartill den unga
Stockholmseufemismen Blå porten. Se
förf. 1600-t:s sv. s. 47 f. o. Sahlgren
Blåkulla o. blåkullafårderna (NoB 1915, s.
100 f.).

blånor, Spegel 1712; Lex. Linc. 1640:
blåner (ännu S AOL 1874), Dalins Arg.
1734: blånar (ännu t. ex. 1834); sv.
dial. blån, plur. blånar, fsv. blān, plur.
blānar; utvidgning av stammen i blår
(se d. o.), möjl. med n från vissa
n-stamsformer (se slån); jfr ty. dial. blane,
grov linneväv.

blår, fsv. blaar plur., till en sing.
blā, motsv. da. blaar, fhty. blacha, grov
dräkt (ty. blahe, grov linneväv), av germ.
stammen *blahw-; möjl. besl. med blöja.

blåsa, vb., fsv. blāsa = isl. blása,
got. -blêsan, ml ty. blâsen, fhty. blâsan
(ty. blasen), av en germ. rot blǣs-, en
utvidgning med s av den i fhty. blâjan
(ty. blähen), ags. bláwan (eng. blow),
lat. flāre, blåsa; jfr blad. Da. blæse
har (liksom sv. dial. bläsa o. den fsv.
biformen blǣsa) æ efter i-omljudda
presensformer. — Den gamla reduplicerade
ipf.-formen bles, bläs, (= ty. blies)
uppträder i ä. nsv. o. sv. dial. — Härtill:
blåst, fsv. blāster, motsv. isl. blástr
(se närmare bläster).

blåsa, sbst., 1538 = no. blaasa, väl
från lty. el. ty. blase, motsv. mlty.
blâse, fhty. blâsa, av stammen i blåsa,
vb. besl. med bläddra 2.

1. bläck, se bleck.

2. bläck, till skrivning, i ä. nsv. ofta
bleck, fsv. blæk = isl. blek, da. blæk,
från ags. blæc, motsv. mlty. black, fhty.
blach: egentligen substantiverat av ags.
adj. blæc, svart (eng. black) = fhty.
black; möjl. besl. med black 2. Jfr
got. swartizl, bläck, till svart, lat.
atramentum ds. till ater, svart, o. grek.
mélan ds. till mélas, svart. Av det grek.
ordet är väl ags. blæc osv. en
översättning (liksom även ir. dub, bläck, till
dub, svart, m. fl.). Eng. ink, bläck, av
ffra. enque, härrör liksom ty. dial. inket
m. m. ytterst från grek. éngkaustos,
inbränd. Om ty. tinte se tinktur.
Samtliga dessa ord för ’bläck’ kommo
(såsom lån el. översättningar) till det
nordligare Europa med kännedomen om
den latinska skrivkonsten. —
Bläckfisk, Lex. Linc. 1640, tidigare dock
blackfisk B. Olai 1578, motsv. da.
blækfisk, mlty. blackvisch, ty. black- o.
tintenfisch osv., efter en i en behållare i
djurets kropp befintlig bläcklik vätska.
Bläckhorn, Var. rer. 1538, med
motsvar. i da., isl., ty. osv., till horn,
med syftning på det ämne, varav
bläckbehållare urspr, förfärdigades.

1. bläcka, även blecka, märka träd,
1618: blekat, sv. dial. blek(k)a, bläkka,
blika
, motsv. no. blik(k)a m. m., egentl,
etymylogiskt identiskt med isl. blika,
skina (se black 2, blek, blik); alltså:
göra att något skiner el. synes.

bläcka el. blecka, vulgärt: sup,
dryckesgille; egentl.: bleckmått använt vid
servering av brännvin, Blanche 1856,
av sv. dial. blecka, mindre bleckmått,
avledn. av bleck.

bläda, avblada, avverka, fsv. blædhia
(vartill blaster) = isl. bleðja, avledn.
av blad. — I ä. nsv. även: bläddra.

1. bläddra, vb, 1700, väl av lty.
blädern, jfr da. bladre, ty. blättern; avledn.
av blad.

2. bläddra, sbst., blåsa, fsv. blædhra
= no. blæra, da. blære, ags. blǽdre
(eng. bladder), av germ. *blǣðriōn, resp.
*blaðriōn, växlande med *blǣdrōn i fhty.
blâttara (ty. blatter), o. *blaðrōn i ä.
nsv. bladra = isl. blaðra; avledn. med
det ie. suffixet -tr- av roten i blåsa, lat.
flāre; jfr även blemma.

blända, äldst, slutet av 1500-t, i
sammans, för-; från mlty., ty. blenden =
fhty. blentan, ags. blendan, av germ.
*blandian, kausativum till blind, med
samma avljudsförh. som mellan döpa
o. djup; jfr följ.

blände, 1839, från ty. blende,
bländ-verk o. d., till blenden, blända; alltså
egentl, ’blindmalm’, syftande därpå att
zinkbländet ehuru liknande blyglans ej
innehåller bly.

blänga, o. 1750, motsv. no. blengja,
väl besl. med sv. (dial.) blingra, blinka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free