- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
106

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - drätsel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

’den stumma duvan’), fsv. dumber, stum,
dov (jfr dombjällra); svag, skum (om
ögon) = isl. dumbr, stum, ä. da. dum
som i fsv., nda.: dum, got. dumbs, ags.,
eng. dumb, stum, fhty. tumb, stum, döv,
enfaldig, lty. dumm (varav ty.), enfaldig,
av germ. *dumba-, egentl.: oklar,
omtöcknad; besl. med damm 2, dimma
o. där anf. ord. Jfr till betyd.-utveckl.
döv (besl. med grek. typhlós, blind).
Betydelseväxlingen ’dum’ o. ’stum’
uppträder även hos stum (jfr holl. stom,
dum). — Den nsv. betyd., (redan 1659)
hos det annars inhemska ordet kommer
från ty. — Dumbom, H. Järta 1826 i
brev, efter Kellgrens ’Dumboms lefverne’,
bildat efter familjen. på -bom (se bom 1
). — Jfr dumbe.

dumbe, stum människa, arkaisk form
från bibelspråket = fsv.; substantivering
av föreg. I äldre tid även dumme, t. ex.
Bellman (rim: tumme).

dun = fsv., no., da., n.; jfr isl. dúnn
m; (lånat i mlty. dûne, eng. down); av
germ. *dū-na-, egentl.: som yr omkring,
n- bildn. till ie. dhū i litau. dùja,
dammkorn, sanskr. dhūma-, lat. fūmus, rök; jfr
avledn. dyna, se f. ö. dunst, dyner.

dunder, Bib. 1541 i betyd, ’åska’ =
da., från mlty. dunner, donder m. = fhty.
donar (ty. donner), ags. þunor (eng.
thunder), av germ. *þunra- = fnord.
þōr- i tordön o. gudanamnet Tor;
besl. med ags. þunian o. lat. tonāre,
åska, sanskr. tányati, ljuder, dundrar,
osv.; av en s-lös biform till roten i
stöna; jfr ton. Ej besl. med dåna.
— Det nsv. neutrala könet beror på att
ordet uppfattats som ett vbalsbst. till
dundra, ehuru detta verb egentl. är
sekundärt i förh. till sbst. — Härav:
dundra, fsv. dun(d)ra, åska = da.
dundre, från mlty. dunnern = fhty.
donarōn (ty. donnern); knappast, med
Falk-Torp, inhemskt o. besl. med dåna.

dunge, liten lund, 1640, jfr ä. nsv.
dung = no. dunge, hop, hög; besl. med
dynga (se d. o.).

dunka, 1642, men sent i ordböckerna
(Sahlstedt 1773) = no. = meng.
dunchen; jfr isl. dynkr, slag, larm; kan
vara en avledn. av dåna (äldre duna),
men likaväl en självständigt
uppkommen ljudhärmande bildning. Jfr dunsa
o. banka.

dunkel, o. 1550 = da., från lty., ty.
dunkel (fhty. tunchal); växl. med
r-avledn. fsax. dunkar, vartill en inhemsk
motsvarighet i det fsv. adj. *dunker,
mörk, som sannol. ligger till grund för
sjön. Dunkern, ä. nsv. Dunker, Sdml.,
varav även namnet på den socken (fsv.
Dunker), där sjön är belägen, jfr även
isl. tillnamnet dunkr (se förf. Sjön. 1: 96,
Lind NoB 2: 117), i avljudsförh. till ffris.
diunker o. (utan suffixalt r) isl.
døkkr, av germ. *denkwa-; av okänt
urspung.

dunsa, 1749 = no. = lty. dunsen;
avledn. av dåna (duna) el. självständig
ljudhärmande bildning; se dunka.

dunst, o. 1600 (blå dunst) = no., da.,
från (m)lty. dunst ds. (= holl. donst,
mjöldamm) el. ty. dunst, av mhty. dunst,
tunst, jfr fhty. dunist, tunist, dunst,
blåst; väl i avljudsförh. till sanskr.
dhvaṁsati, dammar, ryker i sär; el., om
urspr. hörande till en u-rot, besl. med
got. dauns, isl. daunn, fsv. dön, ä. da.
døn, lukt (sedermera undanträngt av
lånordet lukt), sv. dun, lat. fūmus,
rök, osv. Med avs. på betyd.-växlingen:
ånga o. d. ~ lukt jfr under lukt o. ånga.

dupera, från fra. duper, till dupe, narr
o. d., av somliga betraktat som en
gammal (självständigt uppkommen) biform
till huppe, namn på härfågeln (liksom
de obesläktade lat. upupa ds., ital.
bubbola, ty. wiedehopf osv. efter lätet):
fågeln gällde för dum.

duplett, se dubblett.

dur, mus., 1723 = ty. osv., av lat.
dūrus, hård. Urspr. beteckning för det
’hårda’ el. ’fyrkantiga’ b (♮, b durum
el. quadratum, vårt h) i motsats till
det ’mjuka’ el. ’runda’ b (♭, b molle el.
rotundum). Sedermera i utvidgad
användning.

1. durk (krut-), sjöt., Var. rer. 1538;
dorck, från holl. durk o. mlty. dork, av
ovisst ursprung.

2. durk, adv. o. pref., 1712, förr
ofta skrivet durch; egentl.: igenom; från
ty. durch = fsax. thurh, ags. þurh (eng.
through o. thorough) osv., vartill fhty.
durhil, genomborrad av hål, ags. þýrel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free