Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - dyrka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ter, tidigt lån från mlty. dôre = mhty.
tôre (ty. tor, dåre), av germ. *dauzan-,
egentl.: omtöcknad, förvirrad, i
avljuds-förh. till dusa, slumra. Jfr dock Seip
Lånordstud. s. 82; från ett *dawaran kan
emellertid med Tamm o. Seip ordet icke
härledas, då w i denna ställning
veterligen icke försvinner. Om ä. sv. dårlig
se dålig slutet. — Dårrepe, Lolium
temulentum, se dodra slutet o. repe.
dåsa = no. dosa, vila, stanna, da. dial.
dose (eng. doze kan vara nord.); i
avljudsförh. till dusa; se d. o. o. dus. -
Verbet tycks emellertid vara mycket sent
i riksspr. Det finns ej hos Dalin 1850,
som dock har dåsig, o. blir i litterat.
allmänt först på 1880- o. 1890-t., men
framförallt efter 1900. Kanske det i riksspr.
elliptiskt bildats till detta adj. — Vanligt
i ä. nsv. är sbst. dåse m., slö person.
dåsig, Weste 1807 (betecknat som
vard.), men ej hos Sahlstedt 1773; från
mlty. dosich = ags. dysig, fjollig, dum
(eng. dizzy, yr); av samma dus- som
föreg.; i avljudsförh. till mlty. dûsich,
yr, o. sv. dusa; vidare till mhty. dôsen
(av *daus-), slumra, vara stilla, samt väl
också avlägset besl. med mlty. dwâs,
dåraktig o. d.
däck, 1690-t., Serenius 1734, från lty.
deck, egentl.: betäckning, till vb. decken
(= sv. täcka). — Ordet vann
egentligen ej rotfäste i språket förr än under
senare hälften av 1700-t.; Lind 1749
skriver täck. Den äldre beteckningen
för ’däck’ är överlopp (jfr holl. overloop),
t. ex. 1640, brukat ännu av Sahlstedt
1773 som förklaring av däck. Jfr E.
H. Tegnér Ark. 5: 156.
däckel, från ty. deckel, till decken
(= sv. täcka).
däcker, tiotal av skinn, jfr fsv. deker,
fno. dekor, mlty. deker, från lat. decuria,
tiotal, till decem (se tio).
dädan, dän, fsv. þæþan, fgutn. även
þiaþan, därifrån, no. dedan, ä. da. deden,
jfr isl. þaðan’, av den germ. stammen
þe-, þa- (ie. te-, to-, i fsv. þæn, se den)
+ suff. -ð i got. hwaþ, vart, o. þad-ei,
dit som + suff. -ana, med betyd. av
riktning ifrån, i fsax. thanana, fhty.
daunana (ty. dannen) osv., därifrån, o.
vidare: sv. hädan, vadan, nordan,
innan osv. — Dän har utvecklats av
dädan som hän (delvis) av hädan el.
som adv. sen av siþan o. fsv. mæn av
mæþan.
dägga, ge di, nu blott om djur (jfr
däggdjur), i ä. tid i vidsträcktare anv.,
t. ex. dägde sin son, gamla bibelövers.,
l Sam. 1: 23, fsv. dæggia = ä. da. dægge,
got. daddjan, med s. k. skärpning av
germ. *daijan (jfr tvegge-) = fslav.
doiti; kausativum till roten i dia.
däja, se deja.
däjlig, se dejlig.
däld, Schroderus 1639, avledn. av roten
till dal; möjl. = isl. dǽld jfr lty. delle,
ags., eng. dell (av *daljō), fördjupning,
hålväg, got. ibdalja m., sluttning; se dal.
dämma, se damm 1.
dämpa, = fsv. = no. dempa, da. dæmpe;
från lty. dempen = ty. dämpfen, av germ.
*dampian; avledn. av lty., eng. damp,
ånga, fuktighet, fhty. dampf, ånga, rök
(ty. dampf), el. kausativum till det
därtill avljudande mhty. dimpfen st. v.,
ryka, ånga (liksom bränna: brinna
osv.), alltså egentl.: komma att ånga,
varur: kväva, undertrycka (elden); till
ie. roten dhem-b, se damm, dimma.
dän, se dädan.
dänga, fsv. dængia, slå, bulta = isl.
dengja, mhty. tengen, av germ.
*dangwian, kausativbildning, resp.
iterativum-intensivum till germ. st. vb. *dengwan
> *dingwan =fsv. *diunga (pres. diunger
VGL) med samma slags brytning som i
sv. sjunga av *singwan (meng. dingen
sannol. från nord. spr.; något motsv.
sv. vb. ags. dencgan har ej existerat; se
Björkman Scand. Loanw. s. 207). Till
en ljudhärmande ie. rot dhenku̯; jfr den
likartade roten dhen, dhn̥ i dunsa el.
isl. detta, falla tungt osv. (*dentan; jfr
datt); jfr dangla, dingla o. anm. till
banka. — Ordet användes mycket ofta
i ä. nsv. o. stundom även i fsv. om
hjärtat, t. ex. Mit Hierta denger i minom
kropp Bib. 1541. I den nu vard. betyd.
’ge stryk’ t. ex. L. Petri 1562. Ordets
nuvarande vardagl. prägel var för det
äldre språket främmande.
Dänningerum, se -rum.
där, fsv. þær = fno. þǽr, no., da. der,
växelform till fsv., isl., ags. þar, jfr ags.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
