Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - därest ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
þǽr (eng. there), fhty. dâr (ty. da(r)), av
ie. tor, tē̆r, jfr sanskr. tar-hi, där, till
demonstr.-stammen to-, te- (i den) +
lokalsuff. -r, jfr här 1, var 2. — Härtill
sv. dial. dänna, där, av *þærna, motsv.
isl. þarna, bildat som hänna (se här,
adv.), sv. dial. sinna, så här, Norrl.,
rätt nunnas (se nu); om avledningen
-na se nå 1.
därest, konj., ä. nsv. therest (1600-t.)
ofta även adv.: där; bildat av där,
sannol. efter det tidigare uppvisade varest
(se d. o.).
däst, adj., Arvidi 1651, väl = isl.
dǽstr, utmattad, till isl. dǽsask, no. dǣsa,
försmäkta, till isl. dási, no. daase, sv.
dial. dåse m., lätting o. d. (det senare
möjl. i vissa fall av *dose, jfr dåsig),
da. dial. daasel, enfaldig person, i
avljudsförh. till sv. dasa, da. dial. dase,
lata sig, no. dasa, isl. dasask, försmäkta
o. d.; till germ. dǣs (dās), das,
sidoformer till dwǣs, dwas, dus (se dåsig).
Svårförklarligt blir emellertid det
vanliga ä. nsv. deest, som ej kan föras till
no. deisen, slapp (för døysen); jfr
litteraturen hos Kock Sv. ljudhist. 1: 286.
däven, fsv. dævin, jfr dæver, adj., o.
*dævia (v. Friesen Mediagem. s. 29),
fukta; jfr sv. dial., no. dave, vattenpöl
o. d., isl. dafla, plaska, o. möjl., som
ett slags hypokoristiska bildningar till
denna stam, eng. dab, dabble, fukta
m. fl.
dävert, Gosselman 1833, efter andra
ord på -ert ombildat av ty. david, davit,
från eng. davit (jfr ä. fra. davied, daviet),
varav sv. devit 1756, 1904, david 1757,
1830, davit 1893, 1904. Anses av
somliga innehålla mansn. David, jfr dyrk.
dö, fsv. dö(a), döia (ipf. dō, jämte
svagt dödde, ännu hos Bellman) = isl.
deyja, da. dø fsax. dôian, fhty. touwen;
eng. die från nord.; germ. rot daw-,
avljudsform till dew i got. diwans, dödlig.
Härtill kausativet germ. *dōwian (i got.
af-dauiþs, utpinad) = fslav. daviti, kväva
(litau. dõvyti, uttrötta, väl lån från slav.).
Släktskapen med dån 1 o. dåna visar
hän på en grundbetyd. ’bli bedövad,
domna o. d.’ Jfr dessutom Persson
Indog. Wortf. s. 744 med not 1. Om ett
annat i nord. o. ags. uppträdande ord
för ’dö’ se under själ 1; ett tredje är
isl. andazt, till ande. Den allmännast
spridda indoeur. beteckningen för ’dö’
ingår i ordet mord (se d. o.). — Nsv.
ipf. dog har fått g från fsv. plur. *dōgho
(jfr konjunkt. dōghe), av *dōwo (med
w-inskott som i redobogen, trogen),
av *dōo. I t. ex. slog hör däremot g
till den ursprungliga pluralstammen.
1. död, adj., fsv. döþer = isl. dauðr,
da. død, got. dauþs, fsax. dôd, fhty. tôt
(ty. tot), ags. déad (eng. dead), av germ.
*dauða-; part. pf. pass. på ie. -to till dö.
2. död, sbst., fsv. döþer = isl. dauðr,
da. død, got. dauþus, fsax. dôth, fhty.
tôd (ty. tod), ags. déað (eng. death),
abstr. på ie. -tu till dö. - Växelform:
fsv. döþe m. = isl. dauði, av germ.
*dauþan-.
dölja, fsv. dylia, även: neka = isl.
dylja, da. dølge; jfr abstr. fsv. dul n.,
isl. f., isl. dulinn, inbilsk, samt dolsk;
i avljudsförh. till dvala (se särsk.
dväljas). Grundbetyd. i dölja är alltså:
förvirra, föra vilse.
döma = fsv. = isl. dǿma, da. dømme,
got. dômjan, fsax. a-dômian, fhty.
tuomen (utdött i nhty.), ags. déman (eng.
deem); avledn. av dom 2.
döme = fsv.: exempel (jfr nsv.
nybildn. till dömes), myndighet o. d.,
även om det underlydande området (jfr
konungadöme) = isl. dǿmi. Kan vara
avlett av dom (alltså germ. *dōmia-)
el. bildat som vbalabstr. till vb. döma
(jfr omdöme o. d.); möjl. här bådadera.
I sammans, har i regel -döme
självständigt uppstått. Jfr f. ö. dom 2.
dön n., arkaisk poet. biform till
dån 2, fsv. dyn m. = isl. dynr, ags. dyne
m. (eng. din), av germ. *dunja- el. möjl.
*dunju-; se f. ö. dåna.
döpa = fsv. = isl. deypa, da. døbe,
got. daupjan, fsax. dôpian, mhty. töufen
(med bif. toufen, varav ty. taufen);
egentl.: doppa.; kausativbildning (med
avljud) till djup (bildat som t. ex. dröja
till dryg); besl. med doppa. Ordets
anv. i rituell betyd. beror på lån från
Tyskland; jfr härtill Braune PBB 43:
421 f. — Andra germ. uttr. för ’döpa’
äro sv. dial., fsv., isl. kristna, väl efter
mlty. kerstenen, isl. skira, egentl.: rena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
