- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
119

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - elritsa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verkliga personnamnen oberoende
namnbildning av samma slag som t. ex.
Nanna; jfr amma osv.

2. emma, även i emmastol, jfr
Knorring Förhoppn. 1843: ’en af dessa
förträffliga karmstolar som av någon
oförklarad dumhet kallas Emma’. Ordet
synes ha uppkommit ungefär vid denna
tid o. innehåller möjl. kvinnon. Emma.

emot, fsv. i mōt (= isl. í mot), varav
på grund av obetonad ställning av i:
emot:, till fsv. mōt n. möte o. d. (= isl.
mót, ags. gemót), kvar i prepos. mot,
sbst. ledamot o. en del ortnamn,
Motala, Åmot,; jfr möta o. med avs. på
bildningen ibland.

empir el. empirstil, till fra. empire,
kejsardöme m. m., av lat. imperium;
efter första franska kejsardömet under
Napoleon I (1804-1815).

Emån el. Äm-, fsv. Eem, jfr
Emma-ån Nke, gårdn. Emma, ä. nsv.
Ema-(qvarn) vid Hällestadsån Ögtl., som tydl.
också hetat Em, samt en del sjönamn
Emmern, Ämmen, Emsjön, Emsen
(av Emsjön); till fsv. ember, eem, imma
- isl. eimr, dimma, rök, alltså med
samma betyd, som sjön Åmmen,
Åmmelången (till ett fsv. älvnamn Āma),
varom under Omberg. Besl. med
Emån äro vissa sjön. på Im- (Immen,
Immeln), dels av ēm- o. dels av
avljudsformen īm- i imma. Se närmare förf.
Sjön. under anf. namn.

1. en, sbst., fsv. en, sannol.
analogibildning för *ēne(r) i ēnebær, sv. enelag,
motsv. isl. einir, no. eine m., da. ene-,
jfr sydsv. dial., da. ener, no. einer m. m.,
ävensom lty. ênberen, enbär, mhty.
eynholz, ty. einberbaum. Då det synes väl
djärvt att, såsom skett, antaga, att de
tyska orden lånats från nord., måste
man väl låta den gamla
sammanställningen med lat. jūniperus, en (av
*joini- > *jūni-), falla; det senare har f. ö.
tolkats på flera andra sätt; se Walde o.
Charpentier Glotta 9: 55; jfr det
därifrån härstammande genever. — Till
avledn. ene n. hör t. ex. enelag.

2. en, adv., framför räkneord: vid
pass, efter ty. ein i samma betyd., egentl.
neutr. till ein, en, såsom attribut till
det följ. uttr.

3. en, räkneord, pron. o. obest, art.,
fsv. en, æn = isl. einn, da. en got. ains,
fsax. én, fhty., ty. ein, ags. án (eng. one,
a); av germ. *aina-, av ie. *oi-no- = lat.
ūnus (ä. oinos; jfr noll 1), en, grek.
dial. oinós (oinḗ f.), etta på tärning, fir.
oen, preuss. ains osv.; jfr grek. oĩos,
ensam, av *oi-u̯o-, o. sanskr. ēka-, av
*oi-ko-. — Härtill: enbett, sbst. o. adv.,
väl neutr. till fsv. enbetter (uppvisat bl.
i betyd. ’envis’), till beta 2, här i betyd.:
betsla o. d.; jfr no. einbeite n., till beite,
förspänning med betsel, formellt = bete
2
. — Endräkt, se -dräkt. — Enstaka,
adj. = fsv., isl., till stake; jfr fsv.
enstika, motsv. da. (vard.) enstig, till isl.
stika, stör, stake (resp. stik, pålar); se
enstöring (slutet). Hos Bureus Suml.
o. 1600: enstakat m. sg.

ende = fsv., en speciellt svensk
bildning efter ordningstalen på -de, vartill
senare superl. endaste o. adv. endast,
i fsv. uttryckt med ēnaster, adv.: ēnast(a),
at ēnasto
. — Om sv. dial. enka, ende,
se enkom.

energi, 1773, av fra. énergie, ett
mode- o. slagord under franska revolutionen
o. väl egentligen först då allmänt, av
grek. enérgeia, till energós, verksam, till
en, i, o. érgon, arbete (= verk).

enfaldig, ä. nsv. ofta även -fallig(h),
-fållig(h), i betyd. ’menlös’ t. ex. Bib.
1541 (enfållighe som duffuor), i betyd.
’enkel’ ännu t. ex. Dalins Årg.:
enfaldiga kläder, fsv. enfaldogher (-fall-, -fald-,
foll-), enkel (i motsats till tvåfaldig),
konstlös, uppriktig, simpel, enfaldig =
da. enfoldig, ty. einfältig osv.; utvidgning
av ett adj. motsv. fsv. enfalder, isl.
einfaldr, got. ainfalþs osv.; av germ. -falð-
o. -falþ-; egentl.: som har en ’fåll’, ett
veck (se -faldig, fåll); jfr till
betyd.-utvecklingen lat. simplex, egentl.: med
ett veck, enkel = sv. lånordet simpel.
— Fsv. -fald- ger ljudlagsenligt nsv.
-fåld-, -fåll- (jfr halda > hålla), -fall-
kvarstår (jfr falla). Nsv. -faldig kan
bero på kontamination, varjämte möjl.
accentförhållandena inverkat. — Sbst.
enfald, o. 1750, är en analogisk
nybildning till enfaldig o. enfaldighet.

engel, se ängel.

Engelbrekt, mansn. = fsv., där även

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free